Ludwig van Beethoven 1770–1827

Stråkkvartett nr 9 C-dur opus 59 nr 3

Andante con moto – Allegro vivace

Andante con moto quasi allegretto

Menuetto (Grazioso)

Allegro molto

Speltid ca 30 min

Idag vet vi att Ludwig van Beethoven var en komplex person som skrev med livet som insats. Tidigare konserthuschefen Åke Holmqvists stora Beethovenbiografi har tillfört nya viktiga insikter om Beethoven som person.

Genom kvartetterna går det att följa honom genom hans olika faser. Här, liksom exempelvis i hans pianosonater, kan man dela in produktionen i tre perioder. Den första omfattar åren 1798 till 1800 och de sex kvartetterna op. 18 som beställdes av och tillägnades furst Franz Lobkowitz. Mellanperioden omfattar bland annat de tre kända kvartetterna tillägnade den ryske fursten och diplomaten Andrej Razumovskij, och den sena perioden inföll åren 1824–26 med kvartetterna op. 127, 130,131, 132, och 135.

Razumovskijkvartetterna tillhör Beethovens allra yppersta kammarmusikverk, även om de mottogs med skepsis av samtiden. Kritikerna menade att musiken var svår, närmast bisarr. Beethoven besvarade påhoppen i ett berömt uttalande med att kvartetterna inte var skrivna för dem, utan för framtiden. Vilket kom att visa sig helt sant.

Kvartetterna har nästan symfonisk karaktär och ställer oerhört höga speltekniska krav på ensemblens musiker. Den här livsbejakande sista Razumovskijkvartetten räknas till mellanperioden, men den förebådar i vissa delar Beethovens sena kvartettskapande där han spränger alla gränser och konventioner. Till exempel den mystiska inledningen med stillastående ackord utan egentlig riktning, harmoniskt svävande musik utan utpräglat tema. I sann bemärkelse klassisk musik före sin tid.

Göran Persson