Mats Larsson Gothe ägnas vårens Tonsättarweekend. Just nu umgås han med Jussi Björling, men därefter ska han skriva en symfoni till Kungliga Filharmonikerna. Det blir en festival med godbitar ur verklistan – och bugningar mot kollegor.

Mats Larsson Gothe är en av Sveriges just nu mest hyllade tonsättare. Hans opera Blanche & Marie efter P O Enquists roman gjorde succé vid premiären under Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 och har nominerats i kategorin World Premiere vid International Opera Awards. Hans instrumentalmusik omfattar orkestermusik, kammarmusik, solokonserter och sånger. Nu står han i centrum för vårens Tonsättareweekend i Stockholms Konserthus och presenteras i helfigur med musik för både små och stora besättningar.

Det är Påskhelg när jag når Mats Larsson Gothe på telefon. Han sitter i sin tonsättarlya nära Odenplan i Stockholm i färd med att orkestrera och skriva ut partituret till Silverfågeln, en ny opera om Jussi Björling som har urpremiär i sommar. Librettot är skrivet av Greta Sundberg efter Yrsa Stenius bok Tills vingen brister. Efter alla operaframgångar har han ibland till och med kallats för operatonsättare.

– Det känns ju hedrande, samtidigt vill jag absolut inte begränsa mig. Min musik sträcker sig ju över hela det konstmusikaliska registret, säger Mats Larsson Gothe.

Musiken kom till honom genom frikyrkan. Hans far var pastor inom Missionsförbundet där musiken var viktig och vid nio fick Mats börja spela i brassbandet i Torsby, dit familjen hade flyttat från Lammhult.

– Då öppnade sig en helt ny värld för mig. Vi spelade mycket brittisk musik. En del nutida, inte direkt radikal, men med en del annorlunda ackord. Och det fascinerade mig enormt, säger Mats Larsson Gothe.

I sommar fyller han femtio och har varit tonsättare på heltid i tjugo år. Verklistan är därför av naturliga skäl omfattande. Hur väljer man då musiken till en festival, undrar jag.

– Jag har helt enkelt plockat fram de verk jag känner mig mest nöjd med. Eller som betytt mycket, till exempel trumpetkonserten. När jag skrev den var jag mer modernistiskt inriktad än idag, men den var väldigt viktig för mig. Lunchkonserten är annorlunda med en rad ganska uppsluppna verk från 1990-talet. Här finns en mild form av humor som låg i tiden.

Förutom de egna verken presenteras också musik av Richard Wagner och Anders Eliasson, som var en av Mats bästa vänner.
– Så snart jag fått ett verk färdigt åkte jag hem till honom och spelade upp det för att få kommentarer. Han kunde vara väldigt rak, men vi hade båda stor respekt för varandra. När det kommer till Wagner kan vi aldrig komma tillrätta med honom som person. Men jag beundrar det sätt han använt harmoniken för att i obrutna linjer ladda upp kraften i musiken och Parsifal var en av mina första stora operaupplevelser.

Mats Larsson Gothe är utbildad i komposition vid musikhögskolan i Stockholm för Sven-David Sandström, Pär Lindgren och Daniel Börtz. Men han har också studerat för Kalevi Aho vid Sibeliusakademien.

– Det var han som fick mig att börja skriva symfonier. Min första symfoni ”Mixing memories and desires” från början av 1990-talet är tillägnad honom.

I samband med Tonsättareweekenden uruppförs Mats Larsson Gothes tredje symfoni, en beställning från Kungliga Filharmonikerna.
– Musiken jag skriver idag låter annorlunda än för tio femton år sedan. Nu har jag gått in i de stora formerna vilket har förändrat musiken. Kanske kommer också min fascination för Wagners musik att lysa igenom i den nya symfonin, avslöjar Mats Larsson Gothe.
Göran Persson