Böcker
Bo Linde
På uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien har jag skrivit en bok om tonsättaren och musikkritikern Bo Linde (1933–70). Han var verksam i en tid när svenskt musikliv präglades av motsättningar mellan företrädare för modernismen och traditionalisterna, dit han själv räknade sig. Lindes musik kännetecknas av melodisk lätthet, lyrisk elegans och musikanteri. Violinkonserten som uruppfördes 1958 blev en stor framgång och betraktas som ett portalverk i den svenska moderna musikhistorien.
Linde blev bara 37 år. Efter hans död 1970 gjordes han till en musikens martyr i striden mellan modernism och traditionalism. I artiklar och böcker spreds uppfattningen att han avsiktligt trängts ut från de etablerade musiksammanhangen av modernismens företrädare. Men var det verkligen så? Vad tänkte Linde själv? I den här boken tecknar jag ett porträtt av Bo Linde och hans musik mot bakgrund av det svenska musiklivet under 1950- och 60-talen.
Göran Persson skriver engagerande och inkännande, som alltid. Att han inte drar sig för personliga reflektioner och minnen är enbart positivt och får oss att komma ett kliv närmare tonsättaren. (Opus)
Persson blandar skickligt valda biografiska fakta med raffinerade beskrivningar av Bo Lindes musik. (Arbetarbladet)
Musikvetaren och musikjournalisten Göran Persson har ambitionen att slå hål på myterna och leverera en mer nyanserad bild.
Och han lyckas. (Gefle Dagblad)
”Missförstått geni knäcktes av påvarna”.
Hur det nu egentligen var med den saken har Göran Persson försökt att reda ut i sin biografi om Bo Linde i förlaget Atlantis serie om svenska tonsättare. Och kommer rätt snart fram till att bilden måste nyanseras, för att inte säga helt revideras. (Dagens Nyheter)
Blomdahl kallade Lindes musik banal, Wallner använde glosan ”bysnille”. Men det vore, menar bokens kringsynte författare Göran Persson, fel att göra Linde till en martyr som utfrusen tvangs återvända till hemstaden Gävle för att slicka sina sår. (Sydsvenskan)
Eric Ericsons Kammarkör – 75 år
Eric Ericsons Kammarkör är en av världens främsta vokalensembler. I samband med EEKK:s 75-årsjubileum 2020 bad kören mig kartlägga både dess svenska historia och internationella karriär. Jag tog det som ett hedersuppdrag. Kören grundades 1945 av en 27-årig Eric Ericson och de första repetitionerna ägde rum hemma hos hans mamma på Söder i Stockholm. ”Aptiten var enorm. Man grep tag i allt som öppnade och vidgade perspektiven. De musikaliska upptäckterna och upplevelserna i denna älskade krets av madrigalsjungande kumpaner blev till stigar som förde rakt in i det stora europeiska kulturarvet.” Så skrev tonsättaren, pedagogen och musikforskaren Lars Edlund vid en återblick efter de första trettio åren.
Kören har också haft stor betydelse för många nutida tonsättare och stod under 1950- och 60-talet Måndagsgruppen nära. I den här boken skriver jag även om körens mångåriga samarbete med Sveriges Radio och de internationella framgångarna tillsammans med dirigenter som Riccardo Muti, Pierre Boulez och Nikolaus Harnoncourt. Musikjournalisten Jenny Leonardz har skrivit en inledande artikel utifrån ett sångarperspektiv.
Framtidig musik. SEMF 20 år.
Den tidiga musiken är ofta laddad med blixtrande energi och melodisk fantasirikedom. Många musiker är enastående skickliga med stora kunskaper om musikens uppförandepraxis. Repertoaren är omfattande och variationsrik och musiken har en sällsam förmåga att beröra. Det är ju dessutom i den tidiga musiken vi hittar grunden till vår tids musik, och allt däremellan.
Och plötsligt fanns den där, Stockholm Early Music festival, SEMF, den tidiga musikens fasta punkt i Stockholm och världen. Visionen var tydlig: att skapa en årlig festival på högsta internationella nivå. När festivalen skulle fylla tjugo år 2021 kontaktade festivalens grundare och chef Peter Pontvik mig och undrade om jag ville skriva en fortsättning på den festivalbok som gjordes vid tioårsjubileet. Javisst.