Programkommentarer
Jag har alltid gillat att både läsa och skriva programkommentarer, eller verkkommentarer som de ofta kallas. När skrevs musiken? Vad var det för läge just då? Låg det några särskilda idéer bakom? Svaren på frågorna kan förhöja lyssnarupplevelsen och ge musiken ytterligare dimensioner. Här har jag samlat lite över 100 kommentarer jag skrivit för Stockholms Konserthus/Kungliga Filharmonikerna, Uppsala Konsert & Kongress, Göteborgs symfoniker och Norrbottens kammarorkester.
Alban Berg: Lulu-svit – starka begär och dunkla drifter
Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med GöteborgsOperans orkester.
Andris Dzenitis: Mara
Andris Dzenitis född 1978 Mara (2018) Mara är den högsta gudinnan i den lettiska mytologin. Hon är ansvarig för födelse och död, för all materia och substans, luften, vattnet, rymden. Mara är början och slutet – och ett mysterium. Den lettiske tonsättaren Andris Dzenitis har sökt rötterna i sitt lands antika historia, symboler och tecken, ordspråk och legender. Mycket lever kvar i dagens Lettland i form av dekorationer och symboler
Arthur Honegger: Rugby – symfonisk sats
Arthur Honegger var schweizare men verksam i Frankrike hela sitt liv. Han ingick i den framträdande tonsättargruppen Les Six som vände sig mot romantiken och impressionismen och i stället ville föra in vardagen i musiken och på scenen.
Aviya Kopelman: Hidden place
Aviya Kopelman är uppväxt i Jerusalem och Tel Aviv och en av Israels ledande tonsättare. Stråkkvartett är något av hennes favoritbesättning och hon har tidigare samarbetat med amerikanska Kronoskvartetten. Idén till Hidden place uppstod i samband med ett för henne ovanligt inspelningsprojekt av ”icke klassiska” sånger. De olika sångerna har fått bilda utgångspunkt för kvartettens fem satser.
Bach: Fantasia och fuga g-moll (arr Liszt), Beethoven: Sonat nr 31, Liszt: Études d’exécution transcendante
Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med Daniil Trifonov i Stockholms Konserthus.
Bartók: Sonat för två pianon och slagverk
Béla Bartóks sonat för två pianon och slagverk förenar rytmisk energi med musikalisk förnyelse. Han uruppförde den själv tillsammans med sin andra hustru, Ditta Pásztory-Bartók, i januari 1938. Framgången var omedelbar och sonaten har sedan dess varit ett av Bartóks mest spelade och omtyckta verk.
Bartók: Stråkkvartett nr 5
När han komponerade den femte kvartetten, 1934, hade han hittat ett nytt förhållningssätt med influenser från äldre musik där Bachs kontrapunktik var en betydelsefull inspirationskälla.
Beautiful Screams – Norrbotten Neo
Franske dirigenten Pierre-André Valade dirigerade Neo i det här programmet med fokus på samtida vokalmusik.
Beethoven – Pianokonsert nr 3
Beethovens tredje pianokonsert är ett av pianolitteraturens stora mästerverk.
Beethoven Pianokonsert nr 4 G-dur
Beethovens fjärde pianokonsert börjar med några stillsamt sökande durackord som sedan utvecklas på ett makalöst poetiskt, dramatiskt, lekfullt och överraskande sätt.
Beethoven Pianosonat nr 4 Ess-dur op 7
Programkommentar till en konsert med Jonathan Biss i Konserthuset Stockholm
Beethoven: Pianosonat C-dur op 2 nr 3 & Elva bagateller op 119
Beethoven komponerade sina tre första pianosonater opus 2 i stort sett samtidigt, 1796. Han tillägnade samlingen Joseph Haydn som under några år i början av 1790-talet hade varit hans lärare. Vilket för honom inte verkar ha haft särskilt stor betydelse. ”Han var en lärare som jag inte lärde mig något av”, var Beethovens lakoniska kommentar till det.
Beethoven: Pianosonater nr 30 & 31
Att höra Beethovens pianosonater är som att följa en livsresa. I de sista sonaterna lodar han djupt i sitt andliga inre och förmedlar en omisskännlig smärta och förtvivlan, men också glimtar av ljus och hopp.
Beethoven: Prometheus
Några år in på 1790-talet lämnade Beethoven födelsestaden Bonn och bosatte sig i Wien. Där etablerade han sig snabbt som en av stadens mest framstående kulturpersonligheter. Så när tidens store innovatör inom dansen, Salvatore Viganò, fick uppdraget av det wienska hovet att skapa en ny balett, engagerades Beethoven för att komponera musiken.
Beethovens 32 pianosonater
Ludwig van Beethovens 32 pianosonater är ett magnifikt äventyr som tar lyssnaren genom stormar och passion, lycka och avsked. Per Tengstrand spelade alla sonaterna under två koncentrerade konserthelger i Uppsala Konsert & Kongress. Förutom en intervju med Per Tengstrand skrev jag också verkkommentarerna.
Benjamin Attahir: Al Asr för stråkkvartett
Benjamin Attahirs Al Asr för stråkkvartett bygger på koranens 103:e kapitel om tid. ”Det är en eftermiddagsbön, och jag har försökt översätta atmosfären som uppstår just då till musik. Glittrande ljus, omslutande värme, luftens rörelser mot marken; jag var alldeles uppfylld av inre bilder när jag skrev den här musiken. ”
Benjamin Britten: Simple Symphony
Benjamin Britten ville livet igenom hålla barn- och ungdomsårens oskuldsfulla förhållningssätt till musiken levande. En stor del av det vi hör i Simple Symphony komponerade han redan mellan tio och tretton års ålder.
Berwald Symfoni g-moll ”Sinfonie sérieuse”
Sinfonie sérieuse fann ingen nåd hos kritikerna. Visserligen gick en del av kritiken ut på att framförandet var dåligt, men det hjälpte inte, katastrofen var ett faktum. Idag är det svårt att förstå det svala mottagandet, för här finns passionerad livfullhet som påminner om Beethoven, dramatik och innerlig intensitet, allt paketerat i en synnerligen händelserik orkestrering.
Charles Ives – Symfoni nr 2
I andra symfonin driver den amerikanske tonsättaren Charles Ives inte sina experiment så långt som i flera senare verk, men den sinnrika mixen av olika musikaliska element är likväl ytterst påtaglig.
Christian Lindberg Memories from a Cloud & Allan Pettersson symfoni nr 4
Den här texten skrev jag till en konsert i Stockholms Konserthus då Christian Lindberg dirigerade Kungliga Filharmonikerna i uruppförandet av sin egen Memories from a Cloud och Allan Petterssons fjärde symfoni.
Debussy: En blanc et noir
Musik full av liv och energi, men också påverkad av första världskrigets fasor.
Dmitrij Sjostakovitj – Symfoni nr 15 A-dur
När Dmitri Sjostakovitj komponerade sin femtonde symfoni, den som skulle bli hans sista, var han redan var mycket sjuk. Det tog honom ändå bara en dryg månad att få den klar, trots att det är ett verk med en speltid på över fyrtio minuter.
Dmitrij Sjostakovitj: De femton stråkkvartetterna
Under tre koncentrerade dagar våren 2012 dagar gjorde Brodskykvartetten Sjostakovitj samtliga 15 stråkkvartetter i Uppsala Konsert & Kongress. Läs mina kommentarer om alla kvartetterna.
Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 5
Sjostakovitj femte symfoni är en av hans mest spelade. Här finns drag som säkert höll de heroiskt orienterade sovjetpolitikerna på gott humör, men också inslag av inåtvänt vemod, sarkasm och svårtolkad ironi.
Dora Pejacevic Pianotrio C-dur op 29
Redan som tolvåring började Dora Pejacevic komponera och hon turnerade tidigt som pianosolist i egna verk. Hennes pianotrio från 1910 är lyrisk och senromantiskt färgad med ett brett spektrum av stämningar och känslor.
Édouard Lalo Uvertyr till Le Roi d’Ys
Édouard Lalo 1823-92 Uvertyr till Le Roi d’Ys (1878) Speltid ca 11 min Den franske tonsättaren Édouard Lalo komponerade till en början mest kammarmusik och förde ett konstnärsliv utanför de kända kretsarna. Hans första operaförsök, Fiesque, fick visserligen ett tredjepris vid en kompositionstävling, men uppfördes aldrig under hans livstid. Det som kommit att bli hans stora bidrag till den franska konstmusikens kanon är operan Le roi d'Ys (Kungen av Ys).
Edward Elgar Symfoni nr 1 op 55
”Avsikten är att det ska kännas enkelt, ädelt och upphöjt, som ett övertygande idealistiskt kall, inte av tvång eller på kommando, utan något som står över vardagens leda”, skrev Elgar om sin första symfoni.
Emmanuel Chabrier: Bourrée fantasque
Emmanuel Chabrier 1841–94 Bourrée fantasque (1891) arr Felix Mottl Speltid ca 6 min Det var först när Emmanuel Chabrier började närma sig fyrtio som han på heltid fick ägna sig åt att komponera och dirigera. Han var utbildad jurist och jobbade under flera år på det franska inrikesministeriet i Paris. Samtidigt hade han framgångar med den komiska operan L'étoile och operetten Une éducation manquée. Under en resa till München tillsammans
Fanny Mendelssohn-Hensel: Stråkkvartett Ess-dur
Fanny Mendelssohn-Hensel – Felix Mendelssohn-Bartholdys några år äldre syster – var mycket produktiv. Hon komponerade över 450 verk för en mängd olika besättningar, oftast i mindre format. Att hon hade förmågan att också röra sig utanför de mindre formaten visar hon både i kantaterna där hon stilmässigt närmar sig Bach, i flera körverk och de stort upplagda pianosonaterna och kvartetterna.
Fauré, Lindgren, Sjostakovitj
Verkkommentarerna skrev jag till en konsert i oktober 2015 med Patrik Swedrup violin, Daniel Holst cello
och Stefan Lindgren piano. Alla är pianomedlemmar i Kungliga Filharmonikerna.
Felix Mendelssohn-Bartholdy – Symfoni nr 4, A-dur, den italienska
Mendelssohn hade låtit sig inspireras av den italienska kulturen – människorna, landskapet, konsten. Den underliggande rytmen i första satsen är en tarantella, en italiensk dans som ska ha uppkommit när de som blivit bitna av den giftiga tarantelspindeln väcktes ur sin dvala och gav sig ut i en konvulsivisk dans.
Felix Mendelssohn: Stråkkvartett nr 1 Ess-dur opus 12
Bilden av Felix Mendelssohn-Bartholdy som en begåvad men likväl ytlig romantiker är utbredd. Efter att ha lyssnat till hans stråkkvartetter finns det emellertid skäl att ändra uppfattning. Skrivet till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.
Franz Schubert Fyra impromptun för piano op 142
Impromptu associerar till spontanitet och improvisation. Och det är lätt att föreställa sig hur Schubert sitter vid pianot och fantiserar, vilket han med största sannolikhet också gjorde. Men han tog sina impromptun flera steg vidare, för det rör sig om ytterst sofistikerad musik med ett rikt register av både okonstlade och drömlika känslor.
Franz Schubert Oktett i F-dur
Öppningen i Schuberts oktett i F-dur är dröjande och gåtfull med långspunna melodiska linjer. Den övergår i ett lekfullt och ljust allegro, som om Schubert ville besvärja alla de mörka känslor han i själva verket bar på. Temat hämtade han från en av sina egna sånger, den berömda Der Vanderer, Vandraren.
Franz Schubert: Stråkkvartett nr 14 i d-moll – ”Döden och flickan”
Några decennier in på 1500-talet framställde målaren Hans Grien en fantasi där en ung nästan naken flicka blir omfamnad bakifrån och kysst av döden. Motivet upprörde sin tid, men har använts av många konstnärer sedan dess. Schubert använde det i en av sina sånger och i den sista stråkkvartetten.
Genesis – Martin Fröst
Genesis var en surrealistisk tidsresa som rörde sig sömlöst fram och tillbaka genom musikhistorien. Projektet fick sin fullskaliga premiär i Stockholms Konserthus med Kungliga Filharmonikerna. Jag skrev den här texten i programmet i samband med konserten. Musiken spelades även in på CD med titeln Roots (Sony).
Glinka, Mozart, Tjajkovskij
Den här kommentaren skrev jag på uppdrag av Konserthuset Stockholm inför en konsert med Kungliga Filharmonikerna och dirigenten Semyon Bychkov hösten 2017.
Gubajdulina: Offertorium, violinkonsert
Violinkonserten Offertorium är Gubajdulinas genombrottsverk och gjorde henne känd också i västvärlden. Hon hade tidigare mött starkt motstånd från de Sovjetiska myndigheterna, som ansåg att hon var inne på ”fel väg”. Lyckligtvis fick hon stöd från en av sina landsmän som genom hela livet navigerat i den Sovjetiska kulturbyråkratin, Dmitrij Sjostakovitj, som uppmanade henne att fortsätta på den ”felaktiga vägen”.
Gustav Mahler – Symfoni nr 4
Gustav Mahler upptäckte, eller snarare drabbades under 1880-talet av Des Knaben Wunderhorn, Gossens förtrollade horn, en samling folkliga dikter och visor. Texterna följde honom under många år och blev både sångsamlingar och underlag till avsnitt i de fyra första symfonierna.
Gustav Mahler: Symfoni nr 5 ciss-moll
Den legendariske dirigenten Herbert von Karajan sade att ”den här musiken får tiden att upphöra”. Femte symfonin är också Mahlers mest kända och spelade symfoni och har bland annat använts som filmmusik i Viscontis berömda film Döden i Venedig.
