Brittiska Belceakvartetten gillar utmaningar. De vägrar att bara köra på i samma spår år efter år. I stället erövrar de nya mål och tar sig gärna an stora projekt. Förra gången de besökte Konserthuset spelade de Béla Bartóks samtliga sex stråkkvartetter vid två konserter. Nu ger man sig i kast med ett ännu större kraftprov – Beethovens samtliga sexton stråkkvartetter under en koncentrerad konsertvecka med sex konserter på sju dagar.

I somras fick jag en pratstund över telefon med kvartettens violast, Krzysztof Chorzelski, som från ett oväderstyngt London berättade att de började resonera kring det stora Beethovenprojektet redan för fem år sedan.

– Vi hade tidigare spelat Beethovens och Schuberts sena kvartetter och hade fått känna på hur det kändes att göra dem vid väldigt koncentrerade program. Men det är så lätt att tycka att ”det är för tidigt, vi är inte redo för det här än”.  Men som stråkkvartett kommer man inte förbi Beethoven. Samtidigt vågade vi knappt tänka tanken att vi skulle kunna ta oss an samtliga sexton kvartetter i en samlad konsertserie. Vi fick verkligen övertyga oss själva om att det var rätt tid att göra detta nu och inte skjuta det på framtiden. Och det har varit en av de bästa, mest omvälvande, utmanande och intressanta resor vi någonsin har gjort!

Krzysztof Chorzelski berättar att kvartetten under hela 2011 inte spelade någon annan kompositör än Beethoven! En serie konserter i Wien med samtliga kvartetter spelades in och kommer att ges ut i två CD-boxar under senhösten 2012 och våren 2013. Konserterna filmades även för att sändas i den franska musikkanalen mezzo och kommer också att ges ut på dvd.

Belceakvartetten bildades vid Royal College of Music i London och det är fortfarande London som är deras bas. Namnet har ensemblen efter primarien Corina Belcea-Fisher som ursprungligen kommer från Rumänien. Cellisten Antoine Lederlaine är från frankrike liksom andreviolinisten Axel Schacher. De båda bor numera strax utanför Basel, men innanför den franska gränsen. Repetitionerna sker däremot oftast i London även om Corina och Krzysztof Chorzelski, som ursprungligen är från Polen, ibland åker till Basel för en repetitionsperiod.

Kvartettmedlemmarna har en stark relation till varandra, inte bara på en musikalisk nivå, utan även på ett mänskligt plan. Det har sannolikt stor betydelse också för samspelet i kvartetten, säger de.

Men hur ser de egentligen på ett sådant här projekt ur ett publikperspektiv? Många kommer ju att köpa biljetter till alla konserter för att verkligen ta vara på möjligheten att dyka ner i Beethovens stråkkvartetter för att på så sätt komma en av tidernas största kompositörer in på livet.

– Jag tror att publiken upplever det vi själva i kvartetten upplever! En känsla av att omslutas totalt av musiken! För den här musiken är en totalupplevelse! Den omfattar och beskriver människan i sin totala uppenbarelse. Den har en enorm kraft som gör att man dras med in i den. Det är som om tiden stannar och den sätter djupa spår i oss som musiker. Men vi har också märkt att den påverkar och ger outplånliga avtryck också i lyssnaren.  Ofta blir publiken djupt rörd av musiken, säger Krzysztof Chorzelski.

Idag vet vi att Ludwig van Beethoven var en komplex person som skrev med livet som insats. Tidigare konserthuschefen Åke Holmqvists stora Beethovenbiografi har tillfört nya viktiga insikter om Beethoven som person. Och med stråkkvartetterna får man följa honom genom hans olika faser. Precis som med hans pianosonater, och även hans produktion i stort, kan man dela in kvartetterna i tre perioder. Den första omfattar åren 1798 till 1800 och de sex kvartetterna op. 18 som beställdes av och tillägnades furst Franz Lobkowitz. Redan dessa tidiga kvartetter spänner över ett stort uttrycksregister, från förtvivlan och vemod till livsglädje och optimism. Mellanperioden omfattar de tre kända så kallade Razumovskijkvartetterna som tillägnades den ryske ambassadören i Wien, greve Razumovskij, Harpkvartetten från 1809 och den ”Seriösa”. Tidsmässigt sträcker sig perioden från 1806 till omkring 1810. Den sena perioden inföll åren 1824–26 med kvartetterna op. 127, 130,131, 132, och 135.  Här finns också op. 133, ”Den stora fugan”, ”Grosse Fuge”, som ursprungligen var final i kvartetten op. 130. Det är en stort upplagd dubbelfuga som bland kvartettmusiker är känd för att vara extremt krävande. Vid den här tiden hade Beethoven varit helt döv i omkring tio år och hade för länge sedan lämnat alla konstnärliga kompromisser bakom sig.

– De här sena kvartetterna är egentligen rätt chockerande i sin stil! Beethoven spränger verkligen alla gränser. Min egen privata teori är att Beethoven uttrycker vår önskan att bryta oss loss, att befria oss från invanda mönster och regelverk. Musiken är en musikalisk gestaltning av vår gemensamma längtan efter tankens och själens frihet. Att gå utanför ramarna och bli verkligt fria människor. Beethoven talar på så vis direkt till oss genom sin musik, över alla historiska barriärer.

Krzysztof Chorzelski pekar samtidigt på det faktum att perspektivet på kvartetterna har ändrats genom åren. På 50-60 år gamla inspelningar betonades gärna det romantiska och vackra. Det svåra, det skavande och obekväma som Beethoven ibland gestaltar i sin musik ville man gärna mildra. Idag är det i stället helt ok lyfta fram det råa, det hårda, som kanske speglar både Beethovens och vår tid på ett annat sätt, menar han.

Däremot har Belceakvartetten valt att inte spela kvartetterna i kronologisk ordning från den första till den sista.För att vid varje konsert kunna ge bilden av den musikaliskt mångbottnade Beethoven och den utveckling som är så uppenbar i de tre olika kvartettperioderna har Belceakvartetten i möjligaste mån satt samman program som innehåller en tidig kvartett, en från mellanperioden och en av de sena kvartetterna. Det är en ekvation som inte går helt jämnt upp, men fungerar med bara något undantag, säger Krzysztof Chorzelski.

Hur musiken ska spelas, tolkas och få sin akustiska form på vägen från partitur till publik är en ständigt pågående och utvecklande dialog inom kvartetten. Alla i kvartetten är olika personligheter och det kommer också till uttryck i musiken. Diskussionen hur musiken ska tolkas får aldrig tystna, den är som en livgivande luft, en förutsättning för musikens väsen, menar de.

– Frågan hur musiken ska låta har inget givet svar, därför är det också en diskussion som helt enkelt inte kan upphöra. Men i grunden har vi i kvartetten en gemensam och likartad förståelse för musiken. Ibland får en av oss ställa sig bredvid och bara lyssna och ge sina reflektioner på de andras spel. Det är väldigt värdefullt! Vi brukar också spela in och lyssna tillsammans. Det är intressant att upptäcka att det verkliga klingande resultatet inte alltid stämmer med hur man hade tänkt sig att det egentligen skulle låta! Säger Krzysztof Chorzelski med uppriktig förvåning i rösten.

Belceakvartetten betraktas idag som en av de absolut ledande stråkkvartetterna i sin generation. Musikerna är födda på 1970-talet med undantag från Axel Schacher som är född 1981.  De har varit verksamma i 18 år även om laguppställningen inte har sett helt lika ut under åren. Corina Belcea-Fisher och Krzysztof Chorzelski har varit med från början medan Antoine Lederlin och Axel Schacher är relativt nya medlemmar.  Och det har inte varit någon lätt process att byta medlemmar i ensemblen.

– Det har påverkat oss väldigt mycket. Varje gång har det uppstått något man skulle kunna kalla för kris. Vi har heller inte sökt efter ersättare som bara fyller ett tomrum i kvartetten, utan någon som kan vara med oss i en gemensam utveckling. Och det har verkligen betytt mycket för oss som ensemble, att Antoine Lederlin och Axel Sacher har kommit med, säger Krzysztof Chorzelski.

Och Belceakvartetten är ständigt överraskande. Deras samarbeten med tonsättare som Mark-Anthony Turnage och framstående solister som Thomas Adès (som även är tonsättare och ägnats en egen festival i Konserthuset) Isabelle van Keulen, Michael Collins, Paul Lewis och många fler har fått stor uppmärksamhet värden över. Deras inspelningar har fått många entusiastiska kritikerkommentarer och redan deras debutplatta belönades med en prestigefylld Gramophone Award.

Nu får vi en möjlighet att följa med Belcea in i Beethovens kammarmusikaliska universum. Sex konserter, sju dagar, sexton kvartetter. Garanterat en musikupplevelse för livet.

Belceakvartetten

Corina Belcea-Fisher, violin, f. 1975. (Spelar på en Stradivarius tillverkad 1666.)

Axel Schacher, violin, f. 1981. (Spelar på en Stradivarius från 1690 som bär namnet Lord Nelson.)

Krzysztof Chorzelski, viola, f. 1971.

Antoine Lederlin, cello, f 1975.