Pianisten Yuja Wang är en av världens just nu mest efterfrågade klassiska artister. Att hon den kommande säsongen är artist-in-residence i Stockholms Konserthus är med andra ord något alldeles särskilt.

Yuja Wang tillhör det exklusiva skiktet solister som kombinerar blixtrande teknisk förmåga med intuitiv musikalitet och insiktsfull analys. Hon utstrålar självklar konstnärlig auktoritet förenad med en energinivå som kan få en supernova att blekna. Under den kommande säsongen i Stockholms Konserthus gör Yuja Wang tre konserter i tre olika format – Béla Bartóks tredje pianokonsert tillsammans med Kungliga Filharmonikerna och Sakari Oramo, en duokonsert med den hyllade violinisten Leonidas Kavakos och en solorecital.

Förbereder du dig på olika sätt för de olika konserterna, undrar jag när vi får kontakt via mail.
– Alla tre konserterna kräver jättemycket arbete!! Olikheterna är egentligen inte så stora. Men när jag spelar kammarkonserter eller tillsammans med orkester diskuterar vi musiken och utbyter idéer och det är alltid inspirerande och ger nya kunskaper. På solokonserter är jag både solist, dirigent och orkester, allt på en gång, säger Yuja Wang.

Vid två av hennes konserter i Stockholms Konserthus står Béla Bartók på programmet. Vad är det med hans musik som lockar?
– Det är nog den sorgset mörka och masochistiska sidan hos honom. Tänk bara på Riddar Blåskäggs borg, Cantata Profana, baletterna Träprinsen och Den sällsamme Mandarinen och klangvärldarna han skapat till de här rätt skruvade berättelserna! Vid sidan av innehållet är hans musik också proportionerligt och matematiskt perfekt konstruerad. Dimensioner som är coola att upptäcka även om de inte är så uppenbara och svåra att lyfta fram på konsert, säger Yuja Wang.

Det var genom stråkkvartetterna som hon upptäckte Bartóks storhet. Hon fascinerades av de intrikata rytmerna, inslagen av svängig folkmusik och de långsamma satsernas nattinspirerade, nästan spökliga dissonanser.
– En hel ny värld öppnade sig för mig. Vad jag inte insåg då var hur svårt det är att också gestalta den världen och förmedla den till publiken. Men jag älskar hans sätt att notera musiken, med taktartsbyten och plötsliga tempokast. Han var ju själv en lysande pianist, men har med alla stora ackord och breda grepp inte gjort det enkelt för oss andra pianister som ska spela hans musik.

Det är dock inget som hindrar Yuja Wang. Medveten om sin speltekniska förmåga ger hon sig gärna i kast med den allra mest krävande repertoaren. Bland hennes skivinspelningar finns några av György Ligetis etyder, Rachmaninovs tredje pianokonsert och Stravinskys Tre satser ur Petrusjka. Erkänt hypervirtuosa pianoverk.

Men det handlar om så mycket mer än bara teknik. Hon har en fullkomligt enastående förmåga att mejsla ut varje bärande element i musiken som formas och fylls med mening. När hon besökte Stockholms Konserthus med en solorecital 2013 fick hon Alexandr Skrjabins deliriskt utsvävande sjätte pianosonat att klarna på ett sätt som knappt någon trodde var möjligt.

Den nu 29-åriga Yuja Wang är uppvuxen i Kina och började spela piano vid sex års ålder, vilket i underbarnssammanhang inte är särskilt tidigt. Men hennes talang upptäcktes omedelbart och hon började studera vid musikkonservatoriet i Beijing.
– Min lärare där hade ett mycket starkt temperament, men var också väldigt varm. Ofta refererade hon till poesi och använde gärna metaforer. Vi lyssnade på inspelningar med olika pianister, och hon hade massor, säger Yuja Wang.

För att matcha hennes talang insåg man snart att hon måste vidare och vid fjorton års ålder lämnade hon Kina och flyttade till Kanada där hon började på Mount Royal-konservatoriet i Calgary. Ett år senare flyttade hon vidare till USA och började på Curtis Institute of Music i Philadelphia där hon studerade för Gary Graffman, som fortfarande är en viktig mentor för henne.
– Jag älskar Gary! Han är så äkta. Och mycket krävande! Om han säger att jag måste öva, då vet jag att det är dags för ett sextimmarspass.

Det Gary Graffman såg hos Yuja Wang, förutom hennes speltekniska potential, var en stark personlighet med uttalad vilja att göra egna musikaliska tolkningar.

– Lärare som talar om för en hur något ska spelas gör det för enkelt. Det blir inte bra. Gary pekade ut vilken riktning jag skulle ta, inte hur jag skulle göra. Det är jag väldigt tacksam för.

Yuja Wang har redan skrivit in sig i de verkligt stora pianisternas Hall of Fame. 2007 fick hon med kort varsel ersätta legendariska Martha Argerich vid en serie konserter med Bostonsymfonikerna och Charles Dutoit där hon spelade Tjajkovskijs pianokonsert. Redan några år tidigare hade hon gjort ett inhopp för den lika mytomspunne pianisten Radu Lupu vid en konsert i Ottawa där hon gjorde Beethovens fjärde pianokonsert. Då hade hon ännu inte fyllt tjugo år.
– Faktum är att jag även hoppat in för Murray Perahia och Jevgenij Kissin. Jag var ung och orädd och kände mig helt redo för att ta plats på scenen och ge allt.

Och det gör hon vid varje konsert, men erkänner också att förväntningarna hela tiden stiger, framförallt från henne själv.
– Min största medtävlare är jag själv som hela tiden jämför med vad jag gjort och åstadkommit tidigare. Det är för mig en viktig motor som jag hämtar mycket kraft ur.

Viktiga inspirationskällor för Yuja Wang är också är film, litteratur och annan musik än den hon spelar själv. Rihanna har länge varit en favorit, hon lyssnar gärna på Radiohead, The Black Eyed Peas och den franska sångaren Zaz.
– Ibland när jag spelar Prokofjev försöker jag till och med att hitta samma känsla som i en del rockmusik, säger hon.
Att göra en presentation av Yuja Wang går inte utan att beröra hennes val av klädsel som ibland fått omvärlden att haja till ordentligt. Efter ett beryktat framträdande på Hollywood Bowl 2011 skrev Los Angeles Times kritiker att om hennes klänning varit bara lite mindre skulle konserten ha behövt ha 18-årsgräns.

Hon har flera gånger fått frågan om varför hon ibland väljer att utmana den klassiska musikens klädkoder på det här sättet. Hon svarar alltid ungefär detsamma: ”Jag är väldigt modeintresserad, jag gillar korta klänningar och jag kan ha dem. Det kommer en tid senare livet när jag inte längre passar i dem, men så länge jag kan bära upp sådana här kläder kommer jag att använda dem. Förresten har jag inte alls alltid korta klänningar. Bara när jag känner för det.”
Göran Persson

När Yuja Wang kommer till Stockholm ska hon bland annat spela Bartóks tredje pianokonsert tillsammans med Kungliga Filharmonikerna. I det bifogade klippet gör hon Prokofjevs rockiga Toccata.