Anna Christensson är en av landets främsta pianister i sin generation. Hon ger konserter både i Sverige och utomlands och hennes inspelningar av svensk musik har fått internationell uppmärksamhet. Nu får vi möta henne som solist i Gösta Nystroems Concerto ricercante för piano och orkester.

Vi träffas på anrika Konditori Ritorno i Stockholm där hon sedan många år är bosatt.  Men det var i västgötska Varnhem mellan Skara och Skövde hon växte upp.

– Den första symfoniorkester jag hörde live var faktiskt Göteborgs Symfoniker. Det känns ju fantastiskt att nu få komma tillbaka och gästa orkestern som solist, säger Anna Christensson över en espresso i det stimmiga caféet i stadsdelen Vasastan, inte långt från hemmet.

Foto: Lars Löfvendal

Anna Christensson har skaffat sig en nästan alldeles egen nisch i det svenska musiklivet, nämligen att spela svenska verk, som dessutom i allmänhet är sällan eller aldrig spelade. Vid konserterna den trettonde och fjortonde mars får vi se och höra henne i Gösta Nystroems Concerto ricercante för piano och orkester.

– Jag ackompanjerade en sångare i Nystroems Sånger vid havet och fastnade för ett av de karga mellanspelen. Den här konserten är som en fortsättning och utveckling av det.

Nystroems musik har en alldeles unik klang med franska influenser på nordisk botten, ofta med havet som livgivande källa. Hans mest kända verk som framförs regelbundet även internationellt är Sinfonia del mare. Concerto ricercante för piano och orkester är klangligt raffinerad och rytmiskt driven musik med mycket slagverk. Ricercante är en språklig variant på barockens ricercare som betyder ungefär ”att söka”. Men även här finns havet närvarande, för i partituret har han skrivit:

”Préservez moi, mon dieu!

La mer est si grande

Et ma barque est si petite”

(”Bevara mig, min gud

Havet är så stort

Och min båt är så liten”)

När han gjorde noteringen i november 1959 befann han sig på Särö på Västkusten söder om Göteborg där han till slut hade bosatt sig efter att ha tillbringat i stort sett alla somrar där sedan 1920-talet.

– Han var fixerad vid havet som kanske blev som en metafor för hans eget inre liv. Det här citatet om havet hittade han i ett brev skrivet av den franske 1800-talsförfattaren Gustave Flaubert, säger Anna Christensson och visar en bild på Nystroems vackra piktur.

Den utforskande dimensionen i Nystroems Concerto ricercante passar väl också som beskrivning på Anna Christenssons karriär. Hon har alltid följt sina egna, inte andras ideal. Efter musikgymnasiet i Skövde gick flyttlasset till Stockholm där hon började på ”Ackis”, Kungliga Musikhögskolan. Hennes lärare var Anders Kilström och Mats Widlund, två av landets mest framstående pianister och pedagoger.

– Redan under studietiden tog jag tag i repertoarfrågan. Att bara spela samma som alla andra har aldrig roat mig, vilket i sin tur hänger ihop med att jag från allra första början, när jag var sex år, egentligen var mer intresserad av noterna än själva pianospelet. Jag tyckte mycket om att läsa och såg noter lite på samma sätt. De erbjöd en möjligt att erövra enorma mängder musik.

Våren 2007 gav Anna Christensson sin diplomkonsert i Konserthuset Stockholm tillsammans med Kungliga Filharmonikerna. Idag är det inte längre självklart att studerande på diplomutbildningen får göra en konsert tillsammans med orkester.

– Det är ju så viktigt att få möjlighet att spela tillsammans med orkester. Utan den erfarenheten är det svårt att utvecklas. Men även om diplomkonserten inte längre är självklar kan vi se en trend där allt fler svenska pianister framträder tillsammans med landets orkestrar, vilket är mycket glädjande, säger Anna Christensson.

Vid sin andra diplomkonsert, en recital i Grünewaldsalen i Konserthuset Stockholm, behövde Anna Christensson fylla ut med ett mindre stycke och hittade ett anspråkslöst men passande örhänge av den svenske kompositören Henning Mankell. Han var verksam under 1900-talets första decennier och komponerade pianomusik som vid den tiden upplevdes som både djärv och nyskapande. Han var dessutom farfar till den kände författaren med samma namn.

– När jag senare deltog i en tävling i Tyskland fick jag kontakt med ett skivbolag som ville spela in Henning Mankell. Främst för att den senare släktningen, författaren Mankell, var oerhört framgångsrik i Tyskland.

Det resulterade i debutalbumet som släpptes 2009, en hyllad dubbel-cd med musik av Henning Mankell. Nu var skivbolagskontakten etablerad vilket gav Anna Christensson möjlighet att spela in nästa album – Hilding Rosenberg: Piano Pieces. En rad fina karaktärsstycken av en av Sveriges mest betydande tonsättare, som ännu väntar på en renässans.

– Då hade jag också utvecklats som pianist och dessutom fått lite rutin på hur man bäst tar sig an inspelningssituationen. Det albumet är jag mycket nöjd med. Efter det ville det tyska skivbolaget återvända till Henning Mankell, nu med en inspelning av hans pianokonsert.  Men jag fick även gehör för mitt önskemål att para den med just Nystroems Concerto ricercante, säger Anna Christensson.

Vilket vi ska vara tacksamma för. Utan Anna Christenssons ständiga sökande och vilja att presentera svensk pianomusik hade vi gått miste om den här konsertupplevelsen med Nystroems raffinerat uttrycksfulla konsert för piano och orkester – Concerto ricercante.

Göran Persson

(Intervjun gjordes för Göteborgs Konserthus magasin Podiet)