Det sägs att Maurice Ravel valde namnet på sin Pavane för en död prinsessa bara för att orden låg så bra i munnen på franska: Pavane pour une infante défunte. Helt säkert är i alla fall att han komponerade den till sin mecenat, prinsessan de Polignac, stormrik arvtagerska efter symaskinskungen Isaac Merritt Singer.
I sitt grandiosa hem i Paris anordnade hon musikaftnar med unga kompositörer från tidens avantgarde, Fauré, Debussy, d’Indy och så den unge Ravel. Han skrev sin Pavane 1899 i Montmartre i Paris dit han hade flyttat tillsammans med sin familj samma år. Pavane pour une infante défunte komponerades ursprungligen för piano men arrangerades av honom själv 1910.
Paris var staden där allt hände. Här samlades under 1800-talet konstnärer, författare och kompositörer och inspirerades av varandra. Det var Hector Berlioz hemstad och en miljö som passade honom perfekt. Han ville utveckla musiken och skapade med sin Symphonie fantastique grunden till den symfoniska dikten som Richard Strauss, Liszt, Saint-Saëns och andra senare tog efter. Själv inspirerades han av Beethoven och Gluck och litterära gestalter som Vergilius, Byron och Goethe. Men de sex dikterna till Les Nuits d’Été (Sommarnätterna), hämtade han ur en diktsamling av vännen och författaren Théophile Gautier. Texterna och musiken vibrerar av sommarens varma kvällar och nätter. Här i Musikens Paris finns hemlighetsfull förälskelse, ömhet och längtan och det är bländande vackert beskrivet. Les Nuits d’Été skrevs från början – precis som Ravels Pavane – till pianoackompanjemang 1841, men fick sin magnifika orkestrering av Berlioz 1856.
En som verkligen kan få Berlioz sommarnätter att pulsera av starka känslor är den internationellt uppmärksammade mezzosopranen Katarina Karnéus. Hon är verksam på många av de främsta opera- och konsertscenerna världen över och har gjort roller på Metropolitanoperan, Covent Garden, Bayerische Staatsoper, Deutsche Oper och Glyndebournefestivalen. Hon Sverigedebuterade på GöteborgsOperan 2002 och på Kungliga Operan i Stockholm 2009. I Paris har hon framträtt på såväl Opéra Comique som Opéra National och Châtelet.
Paris var också George Bizets älskade hemstad. Han hade precis fyllt sjutton år och studerade ännu för Charles Gounod vid Pariskonservatoriet när han 1855 komponerade sin symfoni i C-dur. Han betraktade den som en studieuppgift och hade själv inga tankar om att den skulle uppföras. Lyckligtvis plockade man fram den ur gömmorna och den legendariske dirigenten Felix Weingartner uruppförde den i Basel 1935. Och redan i den här musiken märks den melodiska uppfinningsrikedom som senare blommade ut i hans operor Carmen och Pärlfiskarna.
20 SEP 19.00 Uppsala Kammarorkester Dirigent: Paul Mägi Solister: Katarina Karnéus, mezzosopran Maurice Ravel (1875-1937) Pavane pour une infante défunte Hector Berlioz (1803-1869) Les Nuits d’Été Georges Bizet (1838-1875) Symfoni C-dur Bild: Katarina Karnéus