Organisten, tonsättaren och körledaren Jacob Ekström föddes 29 maj 1893 i Trosa och avled i Gävle den 18 juni 1950. Han var utbildad organist vid musikkonservatoriet i Stockholm där han avslutade sina studier 1914. Från 1916 var han verksam som organist och körledare i Gävle. Han komponerade också en stor mängd kammarmusik, bland annat sånger, orgel- och pianostycken, stråkkvartetter och fyra symfonier.

Ungdom och studietid

Jacob Ekströms mor dog när han fortfarande var mycket ung. Också hans far försvann kort därefter ur hans liv. Han hade en äldre bror som även han dog tidigt. Istället växte Jacob Ekström upp i Södertälje med två mostrar som båda var aktiva inom baptiströrelsen. Ekström sökte till Musikkonservatoriet och blev antagen. Efter några år ansåg de båda mostrarna att det räckte med studier och verkade för att han nu skulle tjänstgöra som musiker inom baptiströrelsen.

Jacob Ekström fick raskt rykte omkring sig att vara mycket begåvad. Förutom orgelspel studerade han även komposition för Ernst Ellberg, som var en av tidens mest framträdande musikprofiler och genom åren lärare åt en rad tonsättare som senare skulle nå stor framgång, bland dem Lars-Erik Larsson. Mostrarna stred för att Ekström skulle avbryta studierna för att i stället verka som organist inom baptiströrelsen. Hans lärare Otto Olsson kämpade förgäves för att han skulle få fortsätta sina studier, men mostrarna drev sin vilja igenom och Ekström avslutade sina studier i förtid 1914 och lämnade Stockholm. Han har i det mesta som skrivits om honom likväl alltid titulerats musikdirektör.

Flytt till Gävle

Några år efter studierna flyttade Jacob Ekström till Gävle där han var verksam som organist och körledare i Immanuelskyrkan, som tillhörde baptisterna. En tid därefter träffade han sin hustru Elvira (född Myrén) och 1919 föddes sonen Hans.

Fem år senare lämnade Jacob Ekström av okänd anledning baptistförsamlingen i Gävle. Han fick emellertid snart ny anställning som organist i den nybildade Staffans församling, som var en del av Svenska kyrkan. Verksamheten bedrevs i ett församlingshus i stadsdelen Brynäs fram till 1932, då Staffans kyrka stod färdig. Vid invigningen som förrättades av ärkebiskop Erling Eidem framfördes musik av Jacob Ekström och andra.

När organisttjänsten i Staffans kyrka formellt skulle tillsättas fem år efter invigningen valdes Jacob Ekström. Han hade ju sedan 1924 varit församlingens organist och körledare. Men kyrkorådets val överklagades av en församlingsbo. Anledningen var enligt Aftonbladet att en annan sökande med goda meriter förbigåtts, samtidigt som Ekström inte var formellt berättigad att söka tjänst som organist. Ärendet togs även vidare till Kungl. Musikaliska akademien, men slutligen anställdes ändå Ekström.

Vuxenliv

Den nuvarande domkyrkoorganisten i Visby, Claes Holmgren, tidigare organist i Staffans kyrka, har ägnat sig mycket åt Jacob Ekström musik och har även tidigare haft kontakt med Ekströms son Hans, numera bortgången, som berättat om sin far och familjens tid i Gävle. Sonen har bland annat vittnat om faderns underlägsenhetskänslor gentemot organisten och tonsättaren Gottfrid Berg, som var verksam i Gävles största församling, Heliga Trefaldighet.

Jakob Ekström hade inga elever som kollegan Berg, men familjen hade ändå god ekonomi på grund av en hyresfastighet de ägde, vilket gav förhållandevis bra inkomster utöver organisttjänsten. På det personliga planet verkar Jacob Ekström ha haft kraftiga humörsvängningar som framför allt tycks ha bottnat i missnöje över sin egen person och det han åstadkom i livet. Det gällde även de egna kompositionerna, som han i vissa fall bokstavligen kunde slita i stycken. Av oklara skäl lämnade familjen 1946 fastigheten på Brynäs. Några år före sin död 1950 slutade Ekström också att komponera och uppvisade vad vi idag sannolikt skulle bedöma som symptom på utbrändhet.

Verk

Jacob Ekström var en mycket produktiv tonsättare och skrev redan under åren i församlingshuset på Brynäs en stor mängd orgelstycken, sånger för olika körsättningar med eller utan ackompanjemang, solosånger och annan kammarmusik. Under pseudonymerna ”J.E. Talby” och ”J.E. Toby” komponerade han även visor och underhållningsmusik i det mindre formatet med titlar som ”Sommar-hambo”, ”Karneval” och ”Den första valsen”.

När Staffanskyrkan med sin symfoniska orgel − byggd av E.A. Setterquist & Son, Örebro − stod klar 1932 blev det en injektion för Jacob Ekström komponerande. Nu utvecklade han en egen mer personlig estetik, om än fortfarande präglad av romantiska förebilder. Från slutet av decenniet skrev han också i större format, som de båda cellokonserterna 1939 respektive 1940 och orgelkonserten 1941. De följdes av tre stråkkvartetter och fyra kvintetter för olika besättningar. Från 1944 och tre år framåt komponerade han fyra symfonier och en konsert för oboe och kammarorkester där han ytterligare utvecklar sitt uttrycksregister och ansluter sig till en något mer samtida musikalisk stil.

Förutom den musik som Jacob Ekström själv framförde i Staffanskyrkan i Gävle under sin verksamhetstid och de orgelstycken som Claes Holmgren framfört och även spelat in, är en stor del av hans stora produktion ännu inte uruppförd. Ett undantag är andra symfonin som uruppfördes av Gävle symfoniorkester på Gävle Teater den 19 januari 1947. Både Aftonbladet och Svenska Dagbladet var på plats och recenserade, dock osignerat.

Aftonbladets bedömning talar om en ”modern Beethoven med tonvikt på modern och en dragning till P.-B.” och framhäver originaliteten, framför allt i instrumentationen. Svenska Dagbladet anser att symfonin behärskas av klassiska formkrav, men att harmoniken är otvetydigt modern. Båda tidningarna konstaterade att konserten var välbesökt och att Jacob Ekström ”som var närvarande i salongen hyllades livligt”.

Göran Persson © 2016