Vårens tonsättarprofil Jesper Nordin har på senare år fått stor internationell uppmärksamhet. I hans musik finns drag av en rockmusikalisk attityd, improvisation och folkmusik. Och allt går att spåra i hans egna erfarenheter.
Redan från början gjorde Jesper Nordin klart att han inte ville göra en festival av typen ”här är min musik!” Även om hans musik självfallet står i centrum, var det viktigt att också hitta tematik och tillföra konserterna ytterligare aspekter och infallsvinklar.
– Nutida Musik-Sverige är relativt litet och jag får ungefär häften av mina kompositionsbeställningar från institutioner i andra länder, och det kändes viktigt att belysa i festivalupplägget. Vid varje konsert spelas därför minst ett stycke av någon annan europeisk tonsättare. Det är ett sätt att presentera inte bara mig utan också den värld jag rör mig i, säger Jesper Nordin, när jag träffar honom på ett fik på Söder i Stockholm inför vårens Tonsättarweekend.
Ytterligare en dimension som varit viktig för Jesper Nordin att betona, är hur han arbetar med olika genrer. Han vill inte gå så långt som att säga att det i hans musik handlar om genremöten, snarare vill han lyfta fram, som han säger, det som finns mellan genrer.
– Olika saker har inspirerat mig. Det betyder inte att jag för ihop och blandar saker i min musik. Men jag har olika musikaliska rötter som påverkat mig och min musik, även om jag verkar helt och hållet inom den nutida musiken. Det har jag också velat förmedla med programläggningen.
Jesper Nordin har med sin Tonsättarweekend velat bryta upp de konventionella mönstren för hur en orkesterkonsert i allmänhet är utformad. En central tanke har varit att konserterna ska innehålla många olika uttrycksformer med både soloinslag, elektronik och film, inte bara orkesterstycken uppradade efter varandra.
– Att jag varit angelängen om att konserterna utformas på ett visst sätt kommer sig av att jag gärna vill att den nutida musiken ska vända sig utåt, inte bara till de redan invigda som annars är vanligt. I Frankrike när jag jobbar där, är det oftast inte med orkester utan med kammarensembler och då består publiken inte bara av musiker och tonsättare utan folk som också besöker Centre Pompidou eller ser föreställningar med modern dans. Det finns en nyfikenhet kring det moderna uttrycket oavsett genre, en allmänkulturell inriktning som inte finns riktigt på samma sätt här, säger Jesper Nordin.
– Här är Konserthuset är en viktig aktör! Med sin starka dragningskraft har det möjlighet att locka andra än den redan rutinerade konstmusikpubliken. Jag minns Tonsättarfestivalen som ägnades åt Steve Reich och hans musik, som till stora delar lockade andra lyssnare än den vanliga abonnemangspubliken.
Jesper Nordin utstrålar stark energi och beslutsamhet kring allt som rör kulturens roll och tillstånd. Konsten, musiken, teatern var också ständigt närvarande under uppväxten i Bredäng utanför Stockholm. Mamma Bibi Nordin var skådespelare och startade Teater Narren, landets första fria teatergrupp tillsammans med Hans Hellberg, Lottie Ejebant och andra välkända skådespelare. Pappa Batte Sahlin är fortfarande verksam som konstnär och representerad på Moderna Museet, Nationalmuseets porträttsamlingar på Gripsholm och på flera av landets museer.
– Det jag fick med mig var en grundnyckel, en insikt om att livet som konstnär faktiskt var en möjlig väg.
Somrarna tillbringades i Jämtland där Jesper Nordins pappa har sina rötter. Han skrev text och musik till ett bygdespel – Husåspelet – som framfördes under tjugo års tid där folkmusiken var en viktig del och kom att påverka Jesper Nordin högst påtagligt.
– Folkmusiken var närvarande under hela min uppväxt. Det finns låtar nedskrivna efter min farfars farfars farfar, så jag bär verkligen med mig en stark folkmusiktradition.
Trots att Jesper Nordins musik är laddad med både folkmusik och rockmusik är han allergisk mot begreppet ”cross over”. Vilket han själv medger kan låta underligt, med tanke på att det är vad han på ett plan håller på med.
– Ja, men det brukar vanligen gå till så att någon står på en trygg punkt och sedan plockar in ingredienser från olika håll. Och det kan man väl göra om man vill det. Men jag vill ta in alla de olika erfarenheter och intryck jag fått med mig – och sedan ska det komma ut EN musik. Jag kan ibland luta mer åt rock eller mer åt folkmusik, men resultatet är en musikalisk-konstnärlig helhet.
Under det tidiga nittiotalet gick Jesper Nordin på musiklinjen vid Skeppsholmens folkhögskola i Stockholm. Där träffade han Petra Werner Kjellberg, Fredrik Lindqvist och Javier Herbozo och bildade improvisationsgruppen Altaír som under femton år blev en viktig bas för hans utforskande av musikens möjligheter.
– Vi kom från skilda håll och därför kunde det hända i princip vad som helst när vi spelade. Vi fyllde ett rum med instrument, satte på inspelningsknappen och började spela – ofta på instrument vi aldrig testat tidigare. Vi använde olika slagverk, piano, hackbräde, mandola, gitarr, dator, röst, köksutrustning eller vad som helst som lät kul.
Men redan tidigare, under skoltiden hade Jesper Nordin bildat ett punkband med några klasskamrater. De var mycket skickligare och startade senare bandet Entombed, säger Jesper Nordin, som inte alls tyckte om att öva och heller inte kände sig som någon musiker. I stället började han läsa musikvetenskap för att skaffa sig bra verktyg för att skriva rocklåtar.
– Jag var halvvägs in i två låtar när började skriva mitt första noterade verk. Det blev en vändning och de två låtarna slutförde jag aldrig, säger Jesper Nordin.
Därefter har han ägnat sig åt noterad musik. Hans musik låter idag helt annorlunda än de tidiga punklåtarna, men det starka uttrycket, känslan är fortfarande viktig. I många verk känner man också det påtagliga rockdraget, som i calm like bomb för violin och elektronik.
– Det blev för mig ett nyckelverk – plötsligt hade jag hittat det jag ville göra. Grunden till calm like bomb är en vaggvisa min pappa skrivit till mig som jag spelade in med sångerskan Sofia Karlsson. Dessutom spelade jag in folk- och rockmusikern Fredrik Lindqvist från Altaír. Och så violinisten Daniel Frankel. Eftersom jag baserade musiken på en vaggvisa trodde jag till en början att det skulle bli en mjuk låt, men allt bara växte. Jag blev själv helt skrämd!
När Jesper Nordin ska hålla seminarier om sin musik börjar han ofta med att berätta om calm like bomb, trots att det är fjorton år sedan han gjorde den.
– Framförallt för att det här finns saker som jag fortfarande håller på med. calm like bomb har dessutom spelats massor av gånger, och mer än 50 violinister har tagit upp den på sin repertoar.
Den traditionella grunden med notläsning och musikteori hade kommit in sent i Jesper Nordins musikliv, men han var sedan åratal van att använda musikteknisk utrustning som midi och sequenzers. Han började snart utveckla sitt eget digitala instrument för dator där en mängd musikaliska parametrar kunde definieras och sedan styras med fingerrörelser på en bildskärm. Det blev Gestrument. Efter att ha tagit det i bruk 2007 har många av hans verk i olika utsträckning Gestrument som grund.
– När jag fick inbjudningar från Stanford University, Berkeley och Universitetet i Montreal för att prata om min musik demonstrerade jag Gestrument. Intresset blev alltid mycket stort. Då tänkte jag att det kanske kunde vara möjligt att få loss pengar för att utveckla Gestrument vidare, säger Jesper Nordin.
Och han fick stöd från Kulturbryggan och kunde inleda ett samarbete med Jonatan Liljedahl som är elektronmusiktonsättare och mjukvaruutvecklare.
Jesper Nordin kallar Gestrumet för en materialgenerator och har blivit viktig för hans skapande, samtidigt som det är många andra faktorer som fört honom fram till en position som en av Sveriges internationellt mest framgångsrika tonsättare. Han nämner flera personer som varit betydelsefulla: Mikael Edlund, lika noggrann lärare som tonsättare, Pär Lindgren och Bill Brunson som var hans lärare i komposition på musikhögskolan i Stockholm, Philippe Leroux på IRCAM i Paris där han studerade under en tid och gav honom en mängd kontakter och vägar in i det franska kulturlivet.
– Sedan dess har jag haft minst en beställning per år från Frankrike. Och nu, tolv år senare, har jag även fått en beställning på ett nytt verk från just IRCAM.
Men det allra tydligaste tecknet på den franska uppmärksamheten är att Jesper Nordin i samband med att Marseille var Europas kulturhuvudstad förra året fick en beställning på ett jätteverk, Sappho’s Legacy, som involverade över 300 musiker och sångare och uruppfördes på operan i Marseille hösten 2013.
Det är fascinerande att följa Jesper Nordins konstnärliga spår. För här förenas europeisk urbanitet och modern teknik med intryck från svensk hårdrock och jämtländsk landsbygd. Men här finns också spår av centrala musikaliska förebilder som Giacinto Scelsi, György Ligeti och Fausto Romitelli, samtidigt som det förmodligen är lektionerna med den brittiske kompositören Brian Ferneyhough som haft störst inverkan på själva konstnärskapet.
– Vi hade träffats några gånger när han bjöd in mig till Stanforduniversitet i USA där han är verksam. Han är känd för sin extremt komplicerade notation och sina detaljrika partitur. Det är väldigt långt från min egen musik, och just därför ville jag studera för honom, säger Jesper Nordin, som också fick någonting mycket viktigt med sig från Brian Ferneyhough.
– Efter den sista lektionen frågade jag om mina svagheter och tänkte att jag kanske borde lära mig mer om det eller det. Ferneyhough svarade: ”Framförallt ska du ta vara på dina brister. Det är de som är du, en del av din personlighet.” Det är något som jag sedan dess verkligen tänkt på. För jag ser det ju som en brist att jag inte skriver och läser bättre, att jag MÅSTE lyssna, inte bara kan läsa partituret och föreställa mig hur det ska bli. Men jag förhåller jag mig till det och arbetar på ett sätt som gör det till ett personlighetsdrag.
Och Jesper Nordins starkt personliga musik, ofta med elektroniska inslag, har under de senaste åren gjort starka avtryck på den internationella musikscenen. Hans orkestermusik har framförts av BBC Scottish Symphony Orchestra, Basel Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester med flera. Hans kammarmusik har spelats av ensembler som Ensemble l’Itinéraire, ASKO, San Francisco Contemporary Music Players och Ensemble Orchestral Contemporain.
Helt oberoende av varandra har han också fått beställningar från tre stora svenska orkestrar: Göteborgs symfoniker, Radiosymfonikerna och Kungliga Filharmonikerna som nu kommer att uruppföra hans stycke Ärr .
– Jag hade en väldigt specifik idé när jag började jobba med de tre olika kompositionsuppdragen, nämligen att de skulle kunna spelas var för sig, men också som ett enda stort verk med olika kopplingar till svensk musik.
I sitt verk till Radiosymfonikerna kommer Jesper Nordin använda inspelningar av Jussi Björling och Birgit Nilsson i en elektronisk stämma. Verket till Göteborgs symfoniker som uruppfördes i februari i år under ledning av Kent Nagano i Vara Konserthus bygger på sångtekniken kulning. Och Filharmonikernas beställningsverk bygger på musik av metal-bandet Meshuggah från Umeå.
– Att det blev Meshugga beror på att jag musikaliskt delvis kommer från det hållet. Jag tycker också att det finns fler beröringspunkter mellan olika smala genrer, än inom genrer. Meshugga har exempelvis minst lika mycket gemensamt med Iannis Xenakis som med Rolling Stones. Och jag har lika mycket gemensamt med Pink Floyd som med Beethoven. De här kopplingarna mellan genrer tycker jag är spännande.
Meshugga-låten Bleed som Jesper Nordin haft som utgångspunkt ifrån är, säger han, ett teoretiskt intressant bygge med bland annat olika rytmiska cykler som förändras genom de olika verserna.
– Låten går i vanlig fyra fjärdedelstakt, men riffets rytmiska cell går i först tre sextondelar, sedan fem, sedan sju. Allt har sedan fogats samman till en rytmisk helhet. Egentligen handlar det om några få byggstenar som skapar ett starkt driv, ett röj som är urkraften i deras musik. För mig är det här ett väldigt annorlunda verk. Det går inte att göra en direktöversättning av Meshuggas musik till symfoniorkester. Det är heller inte önskvärt och det är inte vad jag strävat efter. Det jag har velat komma åt kraften, riktningen.
– Det handlar om maximera och överlasta uttrycket så mycket att helheten blir lika överväldigande som i originalet, men på ett helt annat sätt, säger Jesper Nordin.
Det vi kommer att få höra är definitivt något helt annat det ursprungliga Meshugga-materialet, men kvar finns det starka uttrycket. Och det är också Meshuggahs låtnamn – Bleed – har inspirerat till verkets titel: Ärr.
Jesper Nordin återkommer ofta till sitt täta samarbete med musiker som haft en stor och viktig del i hans konstnärskap. Eftersom han själv inte är musiker kanske den kontakten också är extra viktig för honom. Under festivalen medverkar många av de svenska musiker han arbetat nära under många år, som violinisten Daniel Frankel, som uruppfört flest av hans verk, slagverkarna Niklas Brommare och Mika Takehara, fagottisten Fredrik Ekdahl, organisten Hampus Lindwall, och inte minst hans fru, blockflöjtisten Anna Petrini.
Göran Persson