Igor Levit är en av i sin generations mest betydande pianister. I somras spelade han vid den prestigefyllda öppningskonserten vid BBC Proms i Royal Albert Hall i London. Nu kommer han till Konserthuset Stockholm. I fokus står Ludwig van Beethoven.

Det är mycket som händer runt Igor Levit. Alltid. När Lyssna till slut får tag i honom befinner hans sig på turné i Asien och har just lämnat Taipei i Taiwan och checkat in på sitt hotell i Seoul, Sydkorea. Efter en del initiala svårigheter får vi kontakt över en svajig förbindelse. Men hans oerhörda intensitet går utan problem fram genom knastret.

– Livet innehåller så mycket spännande, har så många fascinerande dimensioner! Som människa är jag ju allting, samtidigt. Inte bara musik, eller fritid, eller något annat. Att leva är att finnas i en mångfasetterad
helhet, säger han med eftertryck.

Och allt han gör bidrar till helheten, inte minst sättet att agera och kommunicera med sin publik, och kanske ocks
å många andra. På sitt twitterkonto har han som ingångsbild ett manifest som skrevs inför en konsert i Bryssel 2016. Inledningen lyder:

”1995 flyttade mina föräldrar, min syster och jag från Ryssland till Tyskland. Våra föräldrar ville ge mig och min syster de bästa möjligheterna att uppnå våra egna mål. Att ge oss möjligheter till utbildning och ett liv i en miljö där vi inte endast är smarta människor, utan medborgare som tar samhällsansvar, värnar om vänner, andra människor och vår miljö.”

Flytten gick från Nizjnij Novgorod till Hannover, men sedan något år tillbaka bor den nu 30-årige Igor Levit i Berlin. Han vill däremot varken kategorisera sig som sig ryss eller som tysk. Han är europé.

– Inte en stolt sådan, men tacksam, glad, respektfull, politisk, nyfiken och ansvarstagande europé, som råkar ha blivit musiker.

Med skärpa uttrycker han vikten av att hålla ihop och vara starka, att kämpa för humanitet, för respekt för alla människor, bistå utsatta och inge dem förtroende. Därför lever Igor Levit också mycket starkt i nuet. Han stänger inte ute något utan tar in allt som samtiden har att erbjuda. Att ta ställning liksom att vara en del av det snabba flödet på olika sociala medier är en självklarhet. Ledighet intresserar honom inte. För några år sedan skulle han ta semester men tyckte att det mest bara var arbetsamt att försöka komma ner i tempo. Jag frågar var han får all sin energi från.

– Världen håller på att förändras och vi är på väg in i en ny tid. Det är oerhört spännande! Och det ger mig både energi och inspiration. Dessutom läser jag böcker, lyssnar på all sorts musik, från renässans till popmusik. Det finns många fantastiska artister där ute, och jag är enormt nyfiken!

Att vara en del av samtidens konstscen är viktigt för Igor Levit. Tillsammans med performanceartisten Marina Abramović genomförde han en uppmärksammad konsert med Bachs Goldbergvariationer.

– Marina är en fantastisk konstnär och mycket god vän. Hon berättade för mig att hon för en tid sedan hade en stor retrospektiv på Moderna Museet i Stockholm.

Före konserten som ägde rum i New York fick publiken ge ifrån sig telefon, klocka, dator och annat som kunde meddela tid eller skicka in signaler utifrån. Därefter fick alla, även Igor Levit, sätta på sig hörlurar som stängde ute allt ljud under trettio minuter före konserten. Allt gjorde att upplevelsen av Bachs musik blev mycket stark.

Vid sin konsert i Konserthuset Stockholm kommer han att spela Beethovens pianokonsert nr 3 tillsammans med Kungliga Filharmonikerna och Sakari Oramo, och vid en egen recital ett urval pianosonater. Det är musik som är över 200 år gammal. Vad är det som fascinerar, och framförallt, varför är han viktig för oss idag, undrar jag.

Det blir tyst i luren. Jag tänker först att det blivit något fel på linjen från Seoul, men så är det inte. Efter en liten stunds betänketid hör jag åter Igor Levits intensiva röst.

– Jag skulle kunna ge dig en klase med förklaringar om hur fantastisk musiken är, visa på genialiska passager eller vackra melodier. Men det handlar om något helt annat. Han är den där helt unika gestalten som påminner oss, om och om igen, att konst – och då menar jag all konst, litteratur, bildkonst, skulptur, performance – inte är möjlig som något fristående från själva livet, våra erfarenheter, våra känslor. Och den här killen påminner oss om det, alltid.

Det är heller inte första gången Igor Levit spelar Beethoven i Konserthuset. Redan 2013 var han uttagen som Rising Star av den Europeiska konserthusorganisationen ECHO, och hade när han besökte Stockholm Beethovens stora och erkänt svårbemästrade Hammarklaversonat på repertoaren.

Återigen står alltså Beethoven i centrum och just den tredje pianokonserten har blivit något av ett signum för Igor Levit. Likaså har han hyllats för sina tolkningar av de fem sista sonaterna på debutalbumet från 2013. Vid sin recital i Konserthuset Stockholm han har däremot valt ut fem andra sonater, bland dem två som är gjorda för att även amatörer ska kunna spela dem. Men också den krävande och omtyckta Appassionata.

– Jag tycker mycket om att göra program med få, eller som här bara en tonsättare. Det ger möjlighet att utforska, gräva djupare, komma närmare och få en alldeles särskild relation till en viss kompositörs musik. Och jag är övertygad om att det också ger publiken möjlighet att hitta sig själv i den musiken.

Göran Persson