Antecknat

I studion: Herbert von Karajan, helgens hyllningsdokumentär på SVT om skivindustrin och den ryktbare österrikiske demondirigenten fyllde mig med nostalgi. Läs om när jag träffade Karajans ljudtekniker Wolfgang Gölich och EMI-chefen Peter Alward på Karajans favorithotell Kempinski i Berlin.

Gitarristen Steve Vai plankade som 18-åring alla Frank Zappas mest avancerade gitarrsolon och skrev ner dem på noter. Zappa imponerades och anställde Vai som gitarrist i sitt band. Som så många rockvirtuoser verkar han vilja se lite farlig ut, i själva verket är han en ödmjuk typ som numera satsar egna pengar på att ge ungdomar möjlighet att ägna sig åt musik. Den 8 oktober gör han invigningskonserten vid 10-årsjubilerande Uppsala Internationella Gitarrfestival.

Tycker synd om Esa-Pekka Salonen som hamnat mitt i elden mellan violinisten Gidon Kremer och Putinkramaren Valery Gergiev, världsdirigenten som är en av huvudaktörerna under Östersjöfestivalen, men som också ställt sig kritisk till Pussy Riots och deltagit i en propagandafilm för homohatande Putin. Esa-Pekka är enligt min mening en av de allra skarpaste och mest vidsynta konstnärerna inom den klassiska, annars ibland rätt inskränkta kultursfären. Dessutom får han sin ”gamla” orkester Radiosymfonikerna att blixtra!

With her naked, innocent silver clear voice Julia Lezhneva seems to have the ability to stop time. Like a natural gift she absorbs the centuries old music and make it an integral part of her own personality. Tonight she is doing a concert at the Drottningholm Theatre with Drottningholm Theatre Orchestra and Mark Tatlow in an all Mozart programme.

Med sin oskuldsfullt nakna och silverklara sopran tycks Julia Lezhneva få tiden att upphöra. På ett närmast naturgivet sätt absorberar hon den flerhundraåriga musiken och gör den till en självklar del av sin personlighet. Nu gör hon en konsert på Drottningholmsteatern tillsammans med Drottningholmsteaterns orkester och Mark Tatlow. Inför konserten fick jag en träff med henne i Humlegården i Stockholm.

Så snart någon säger ”konstens uppgift ska vara att” eller ”musikens syfte är” stelnar jag till och gör mig stridsberedd. För konsten eller musiken som delar av människans vara i världen har inte har någon uppgift alls. Enskilda kompositörer och konstnärer kan ha ambitioner med sina konstverk, men konsten i sig har inget övergripande mål. Inte i en demokratisk värld. Däremot kan man använda musik för att försöka uppnå vissa saker. Som vid Östersjöfestivalen i Stockholm som börjar i morgon.

Varför går man på festival? Ibland kanske för att lyssna sig proppmätt på sin egen favoritmusik. Andra gånger för att man vill ägna sig åt musikalisk sightseeing.