Tycker synd om Esa-Pekka Salonen som hamnat mitt i elden mellan violinisten Gidon Kremer och Putinkramaren Valery Gergiev, världsdirigenten som är en av huvudaktörerna under Östersjöfestivalen, men som också ställt sig bakom de hårda domarna mot Pussy Riots och deltagit i en propagandafilm för homohatande Putin. Esa-Pekka hanterar situationen skickligt. Och han är enligt min mening en av de allra skarpaste och mest vidsynta konstnärerna inom den klassiska, annars ibland rätt inskränkta kultursfären. Minns exempelvis hans samarbete med Eva Dahlgren och tonsättaren Anders Hillborg i mitten av 1990-talet, där han bröt flera tabun genom att både ställa sig bakom en modern konstmusik som kunde låta vackert och samarbetade med Eva Dahlgren, en artist som inte bara kom från en annan genre, utan som sannolikt också skulle få det svårt i dagens homofobiska Ryssland.
Han tycker personligen väldigt illa om gay-right-situationen i Ryssland just nu, och han menar att det absolut är berättigat att man kommenterar och protesterar som konstnär. Men också att utveckling sker genom samarbete på en kulturell nivå. Och det är rätt. Östersjöfestivalens ledord är musik, miljö, ledarskap. Kanske borde man också lägga till vidsyn.
Igår stod E-P framför sin ”gamla” orkester Radiosymfonikerna och dirigerade sitt eget stycke Nyx som jag skrev om här tidigare. Och det är rasande snyggt när nattens gudinna stiger fram ur mörkret och gestaltas nästan som i ett antal tablåer. Vi hör hennes vrede, hennes ömkan och hennes dolska magi. Det låter ibland som en blandning av John Williams filmmusik till Harry Potter och E-P-förebilden Lutosławskis klangmoln.
Och det hörs att Radiosymfonikerna är lyckliga över att ha Esa-Pekka framför sig på podiet. I Beethovens femma – ”ett verk som är så vanligt att man aldrig får höra det” enligt Esa-Pekka – ler musikerna efter första satsen, så där som man gärna gör när man varit med om något exceptionellt.
Östersjöfestivalen går vidare med bland annat utsålda föreställningar av Trollflöjten på Drottningholm, Griegs pianokonsert, Persisk musik och Stravinskys Våroffer med Mariinskijteaterns orkester och Valery Gergiev. Det kommer att bli bra, men jag tycker att man borde ta ett allvarligt prat med Gergiev om hur han ser på konsten, musiken och yttrandefriheten. Om han ska vara en förebild för ett modernt ledarskap, som Östersjöfestivalen säger sig vilja stödja, måste han faktiskt kamma till sig och förstå att i en demokrati gäller yttrandefrihet, avsett om man är bög eller kallar sig Pussy Riots och spelar arg musik med kritisk udd mot sitt lands ledare.
