Efter att ha hört Radiosymfonikerna och Valery Gergiev under Östersjöfestivalen konstaterar jag: Sjostakovitj fjärde symfoni är fantastisk! Den är extremt kaxig och komplex, tuffare och hårdare än det mesta av all hårdrocksmusik jag någonsin hört. Fan, får jag lust att säga till de som aldrig satt sin fot i ett konserthus, gå och lyssna på den!
Historien bakom symfonin gör den extra intressant. Stalin hade 1936 besökt en föreställning av Sjostakovitj opera Lady Macbeth från Mtensk (senare Katerina Ismajlova) på Bolsjojteatern i Moskva. Han blev förfärad. En artikel med rubriken ”Kaos i stället för musik” publicerades i tidningen Pravda och blev starten på en klappjakt på Sjostakovitj, som fruktade för sitt liv. Han drog därför tillbaka sin redan komponerade fjärde symfoni och presenterade i stället symfoni nr 5 med kommentaren ”En konstnärs svar på rättvis kritik”.
Att Sjostakovitj landsman, dirigenten Gergiev, är kontroversiell på ett mindre sympatiskt sätt går jag inte in på här, men hänvisar gärna till Gunilla Brodrej som i Expressen menar att han borde portas från festivalen, medan Berwaldhallens chef Helena Wessman i sin blogg argumenterar varför han får fortsatt förtroende.
I programmet till Östersjöfestivalen får jag syn på att Peteris Vasks meditativa och sublimt vackra The Fruit of Silence görs på lördag i Berwaldhallen med Rigas sinfonietta och Lettiska Radions Kör. Plötsligt minns jag att jag träffat honom. Det var i samband med den numera nedlagda festivalen Stockholm New Music. Då sa Vasks:
– Möjligen är jag naiv och idealistisk, men jag tror att musik kan hjälpa till att upprätthålla en sorts balans. Lyssnaren får avgöra om min musik är ett uttryck för mitt eget ego eller ett ”vi”. Musik kan inte jämföras med ett språk och om ingen vill lyssna eller ställer sig oförstående till musiken är det inget jag kan hjälpa.
Jag återkommer ofta till det faktum att musik på många sätt är det mätbaras konst. Man kan undersöka form och struktur, tonhöjder och metrik, ursprung och historik. Och vi får svar på alla frågorna, men vi förundras ändå av musikens förmåga att skapa upplevelser som ligger bortanför det som låter sig enkelt förklaras. Dessutom tycks det, att ju mer vi utforskar musikens både hårda och mjuka fakta, desto fler tycks frågorna bli. Men en sanning tycks ändå vara bestående, man kan inte tvinga på någon sin musik.
Göran Persson