Kvast 10 år

Alltför länge har konserthusens repertoar nära nog ensidigt dominerats av manliga kompositörer. Det har gjort att fantastisk musik undanhållits sin publik. Men nu kan vi äntligen skönja en förändring.

En stark kraft som arbetar för en jämnare repertoarfördelning i våra svenska konserthus och på andra scener runt om i världen är den ideella föreningen Kvast – Kvinnlig Anhopning Av Svenska Tonsättare. I år fyller Kvast 10 år och en stor del av jubileumsfirandet sker i Konserthuset Stockholm. Lyssna ringde upp Astrid Pernille Hartmann, sedan tre år tillbaka ordförande i Kvast, och frågade hur det kommer sig att de valt just Konserthuset som centrum för sitt firande.

– Hösten 2015 uppvaktade Kvast kulturminister Alice Bah Kunke och beskrev den bedrövliga situationen – att det i de svenska konserthusen i stort sett aldrig spelades musik komponerad av kvinnor. Som ett resultat av det bjöd hon in till ett rundabordssamtal där flera av landets aktörer medverkade. Från Kvasts sida poängterade jag att vi skulle fortsätta att agera starkt för att frågan alltid skulle vara i strålkastarskenet. Både konserthuschefen Stefan Forsberg och programchefen Fredrik Andersson medverkade vid samtalen, och de sa direkt: ”då paxar vi jubileumskonserten!”

Astrid Pernille Hartmann behövde inte fundera länge innan hon med glädje tackade ja, och redan den följande säsongen som presenterades hösten 2016 märktes en påtaglig förändring i Konserthusets program.

– Då kände vi verkligen att Konserthuset hade kommit igång ordentligt med ett jämställdhetstänk, inte bara i ledningen utan också i andra delar av organisationen. Från många av Kungliga Filharmonikernas musiker fick vi signaler om att det satsades rejält på att fler kvinnliga kompositörer skulle finnas på programmen. Det övertygade oss om att det inte var en engångsföreteelse utan ett långsiktigt och målmedvetet arbete för att verkligen åstadkomma en förändring.

Och när ett flaggskepp som Konserthuset gör en betydande kursändring på det sättet innebär det ju också en inspiration för andra, även internationellt, vilket gjorde att vi år 2017 valde att ge Konserthuset Guldkvasten.

Motiveringen tog också fasta på just detta: ”Guldkvasten går till Konserthuset Stockholm som öppnat huset och Kungliga Filharmonikernas repertoar för kvinnliga tonsättare från både förr och nu. En stor och respekterad svensk institution statuerar ett lysande exempel såväl nationellt som internationellt och skänker glädje och inspiration åt såväl publik som tonsättare och musiker.”

Men Astrid Pernille Hartmann betonar att det inte finns någon anledning att slå sig till ro med detta. Arbetet har bara börjat och det finns alltid risker för bakslag. Den manliga musikrepertoaren är fortfarande cementerad i de flesta både musikers och musiklyssnares medvetande.

– Precis, samtidigt tror jag att mycket av den musik av kvinnliga tonsättare som man letat fram och spelat bland olika orkestrar, musiker och ensembler under senare år kommer återkomma och bli en del av repertoaren. Den kommer också att inspirera andra som i sin tur framför den och på så vis skapas en självgenererande effekt. Men motståndet mot att ens beakta musik komponerad av kvinnor har varit så långvarig och det finns fortfarande människor som får något stramt över sig när ämnet kommer på tal. Därför är det extra viktigt att inte ge efter när man möts av motstånd eller kommentarer att ”det spelar väl ingen roll”, säger hon.

Tidigare i år fick Kvast 1 370 000 kronor i projektstöd av Postkodlotteriets Kulturstiftelse för att genomföra något de kallar ”Repertoarrycket III” med start i början av den här hösten.

– Villkoret för stödet var att det skulle finnas en långsiktighet, inte bara pengar till jubileet. Och det finns mycket vi kan göra: utveckla det vi kallar repertoarbanken med musik av kvinnliga tonsättare. Den omfattar nu omkring 1800 verk och kommer att fyllas på med över tusen verk. Vi kommer att ha repertoarsamtal med orkestrar, operahus och musikskolor, ta fram repertoar och pedagogiskt material till utbildningar, bland mycket annat. Det vore fantastiskt om det kunde finnas något verk av en kvinnlig tonsättare bland de obligatoriska stycken som används vid provspelningar till orkestrar, det skulle vara en oerhört stark signal, säger Astrid Pernille Hartmann.

Kvast har redan en omfattande och bra samling länkar till internationella databaser och arkiv och kommer nu att intensifiera sökandet efter nya kunskapskällor och även utveckla hemsidan.

– För oss är också det internationella nätverkandet angeläget. Kulturministrarna i såväl Tyskland som Frankrike har gått ut och sagt – ”Vi måste göra något!” Och det gör Kvast! 2021 är det hundra år sedan vi fick kvinnlig rösträtt i Sverige. Då hoppas vi kunna räkna med att åtminstone 21 procent av musiken som klingar i de svenska konsert- och operahusen är komponerad av kvinnliga tonsättare, säger Astrid Pernille Hartmann.

Idag är den siffran omkring fyra procent. Men faktum är att Konserthuset Stockholm redan nu är nära det målet. Säsongen 2018–19 är omkring 17 procent av musiken komponerad av en kvinna. I centrum för årets Tonsättarfestival står också en kvinna, Thea Musgrave, en av Storbritanniens mest framstående och respekterade tonsättare.

Om Kvast

Efter en genomgång våren 2008 av orkestrarnas generalprogram för säsongen 2008-09 visade det sig att bara 1,2 procent verken var komponerade av kvinnor (10 av 823 verk totalt). Av verk skrivna efter 1950 var sex procent komponerade av kvinnliga tonsättare.

På initiativ av tonsättaren och professorn Karin Rehnqvist bildades den ideella föreningen Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare (KVAST) med huvudsyfte att öka medvetenheten om och framföranden av musikverk komponerade av kvinnliga tonsättare. Karin Rehnqvist var också föreningens första ordförande 2009–11.

Göran Persson