Om Wes Andersons Moonrise Kingdom och lite Mikael Haneke

Såg Wes Andersons underbara film Moorise Kingdom i helgen. Ett slags Romeo och Julia-berättelse som utspelar sig på ett amerikanskt scoutläger sommarlovet 1965. Redan i en tidig scen lägger man märke till musiken. Först Brittens The young Person’s Guide to the Orchestra. Och Brittens musik återkommer genom hela filmen. Jag kunde inte låta bli att kolla upp varför, och i en intervju berättar Wes Anderson att Brittens musik följt honom ända sedan han i tioårsåldern tillsammans med en äldre bror var med i en skoluppsättning av barnoperan Noye’s Fludde. Och nu är det som om Anderson gjort en film till Brittens musik. Men här finns också annan musik som gör starka avtryck, av Hank Williams, Leonard Bernstein och andra. Moonrise Kingdom nominerades till bästa utländska film vid Guldbaggegalan i år. Vann gjorde däremot en film av en annan regissör med musikkänsla, Mikael Haneke. Hans Guldbaggevinnande Amour har jag inte sett, däremot den helt fantastiska Pianisten med Isabelle Huppert i rollen som den sexuellt skruvade pianolärarinnan. Till musik av Schubert utspelar sig ett relationsdrama med inslag av sadomasochism. Haneke har också gjort en omtalad uppsättning av Mozarts Don Giovanni som jag såg på Bastiljoperan i våras.