Dirigenten och människorättsaktivisten André de Quadros menar att musiken är ett alldeles utmärkt verktyg för att förbättra världen. (Artikel i DN) Jag har tidigare alltid ansett det vara en idealistisk dröm. För även onda samhällen har omgett sig med god musik.
Samtidigt blir jag glad att läsa om de Quadros. Han lyfter fram den positiva kraft som finns i mycket musik och hur den skapar samhörighet med andra. Jag tror honom när han berättar om sina erfarenheter om hur musik övar vårt tänkande, utvecklar vårt tålamod och koncentrationsförmåga. Därför är också musik är ett lika viktigt skolämne som språk och matte.
Förutom att musik verkar ha en positiv påverkan på människors intellektuella prestationsförmåga, finns faktiskt ytterligare extremt bra skäl att stärka musikämnet i skolan.
För den som på allvar borrar sig in i musiken och upptäcker hur den fungerar, inser att det under det klangliga ytskiktet finns mer som förenar än som skiljer mellan olika musikaliska stilar. Eftersom vi ofta brukar hävda att musik är starkt identitetsskapande kan man dra slutsatsen att vi människor i grunden också är rätt lika.
Det finns flera som har resonerat på det sättet. Dirigenten Daniel Barenboim har i sin West-Eastern Divan Orchestra, som han bildade 1999 tillsammans med författaren och litteraturprofessorn Edward Said, samlat unga musiker från Israel, Palestina, Libanon, Jordanien, Egypten, Iran och Syrien. Den bärande idén är att ersätta ignorans med utbildning för att nå förståelse och kunskap. Orkestern medverkade när konserthuset Philharmonie 1 i Paris invigdes bara någon vecka efter dåden mot Charlie Hebdo i januari 2015. Jag var där.
Även viola da gambavirtuosen Jordi Savall har en vision om hur musiken kan utgöra en enande kraft. I samband med Sacred Music Festival i Uppsala Konsert & Kongress 2010 intervjuade jag honom om hans stora projekt om staden Jerusalem och dess historia, gestaltad med musik och sångtexter hämtade ur de olika religionernas urkunder.
– Det kanske kan tyckas idealistiskt, men jag menar verkligen att vi behöver visa att musiker med olika bakgrunder i olika kulturer och religioner kan sjunga, spela och ge konserter tillsammans. Musiken har en fantastisk förmåga att överbrygga och skapa sammanhållning mellan människor, även om vi också är olika.
Med sig till Uppsala hade han sina ensembler Hespèrion XXI och La Capella Reial, men också musiker från Israel, Palestina, Grekland, Marocko och andra länder runt medelhavet.
Jag konstaterar återigen: Det är mer som förenar oss människor från olika platser på jorden, än som skiljer oss åt. Så är det också med musiken vi har med oss.
Göran Persson