Varför går man på festival? Ibland kanske för att lyssna sig proppmätt på sin egen favoritmusik. Men ibland är det också en möjlighet att få tillträde till andra människors uppfattning om världen. När jag en gång pratade med Jan Ling som då var professor i musikvetenskap i Göteborg pratade vi om skillnaden mellan dragspelfestivaler och folkmusikfestivaler. Han sa att om man jämförde besökarna skulle man upptäcka att de körde olika sorters bilar, röstade på olika partier, hade olika årsinkomst och att deras värderingar i stort skilde sig åt.
Därför var det rätt underbart att besöka Stockholm Music & Arts som med sitt öppna perspektiv lät publiken ta del av Goran Kajfeš – som fick ersätta Omar Suleiman eftersom han obegripligt nog först inte släpptes in i landet – Maia Hirasawa, Regina Spektor, Diamanda Galas och Prince som vid sin konsert valde hårdrockskomp av 3rd Eye Girl. Och så Rodriguez som blivit stor genom filmen Searching for Sugar Man. Man kunde också höra Modern Fantazias och Hans Eks arrangemang av David Bowie, Brian Eno och Kraftwerk mixade med musik av Karlheinz Stockhausen. Utan att röra sig ur fläcken kunde man alltså höra musik med olika kulturella kontexter. Som vanligt upptäcker man att avståndet mellan olika sorters musik är mindre än man tror och att upplevelsen styrs av mycket annat än bara hur det låter. Det var faktiskt märkligt men positivt att upptäcka hur väl Stockhausens musik fungerade från en festivalscen när pianot efter några Kraftwerklåtar bröt sig ur orkestern i Stier ur Tierkreis (Oxen ur Zodiaken).
Även Stockholm Folk Festival vid Hesselby Slott erbjöd besök i olika musikvärldar även om spåren som korsades inte hade lika avlägsna startpunkter som på Music & Arts. Men här presenterades Sofia Karlssons känslosamt kärnfulla folksång, Den fules raffinerade och genrestinna musik, där någon sorts folkjazz finns i botten, spetsad med Solo Cissokhos coraspel och röstkonst av den muslimska spoken word-artisten Sofia Baig. Och en mängda andra artister.
Jag har ibland – och erkänner att det låter lite pretentiöst – beskrivit den här typen av lyssnande som att resa genom olika musikaliska landskap. Man skulle kunna skruva ner nivån några snäpp säga att festivaler med ett brett utbud är musikalisk sightseeing. Och jag gillar det. För ibland upptäcker man helt nya saker och blir överraskad, andra gånger känns det som en fälla när man upptäcker att allt bara klingar falskt. Men även det är bra. Varje gång slipar man sina referensverktyg och lyssningen blir skarpare.
Nu har Stockholms Kulturfestival dragit igång och det finns hur mycket som helst att upptäcka. En stor fördel med festivaler är att om man tycker det låter skit kan man gå därifrån utan att skämmas.
Hört på Stockholm Music & Arts: Stockhausen
Hört på Stockholm Folk Festival: Sofia Karlsson