Jaha, årets klassiska Polarpris går till finska kompositören Kaija Saariaho. Arvo Pärt får vänta något år ytterligare.
Med sin intellektuellt skarpa och storslaget klangrika musik är Saariaho rätt unik i det moderna klassiska musiklivet. Medan många yngre tonsättare skriver alltmer slick musik, har Saariaho fortfarande en fot kvar i den musikaliska modernismen. I hennes musikaliska värld får det skava ibland.
Och ungefär som bokförlag ibland lyckas pricka in rätt nobelspristagare, har festivalen New Directions – www.newdirections.se – uppe i Luleå just i år ett särskilt fokus på Polarprisvinnaren Kaija Saariaho. Bland annat spelar man hennes Laterna Magica. Ett stycke för stor orkester inspirerat av Ingmar Bergman. ”När jag läste hans självbiografi rördes jag av hur Bergman beskrev olika ljus, som hans favoritfotograf Sven Nykvist fångade med sin kamera”, säger Saariaho.
Hon använder Bergmans ord för att beskriva musiken i Laterna Magica: ”Mild, farlig, drömlik, livlig, klar, stark, naken, plötslig, mörk, vårlik, grävande, pressad, direkt, vriden, sinnlig, övermäktig, begränsad, giftig, lugn, det ljusa ljuset. Ljuset. Hör Laterna Magica.
Men här vill jag istället visa ett Saariaho-klipp, den suggestiva ”Lonh” med videoprojektioner av Jean-Baptiste Barrière, som hon brukar samarbeta med.