Sommarens stora utställning har öppnat på Moderna Museet i Stockholm – Pop Konst Design. Alla är med. Lichtenstein, Warhol, Jasper Johns, Claes Oldenburg, svenska Öyvind Fahlström och Marie-Louise Ekman och ytterligare hundratalet internationella popkonstnärer.
Och popkonsten är ju kul! Utställningen är som en avlyssning av dialogen mellan varuestetikens, masskulturens och reklamvärldens bilder och popkonstnärernas fascination för den framväxande masskommunikationen med tecknade serier, symboler och logotyper. Det är inte en djupsinnig utställning, men visst är det intressant att se hur alldagliga bilder och föremål får en ny betydelse lyft ur sitt sammanhang. Här finns ett konstnärligt arv i rakt nedstigande led från dadaismen och framförallt Marcel Duchamp. Jag vill inte förenkla och säga att popkonsten är en reaktion på expressionismen, i alla fall inte medvetet. Men popkonsten är helt tydligt en kontrast.
Musiken och konsten har alltid haft en relation, men inte alltid med bästa äktenskapstycke. Men när musikens superexpressionist Arnold Schönberg komponerade sina Fem stycken för orkester 1909, med utgångspunkt från det omedvetnas vilja förmedlad utan påverkan från medvetandet eller den verkliga världen, då gick Kandinsky, konstnären, igång. Han skrev några år senare ett brev till Schönberg som blev början på en livslång vänskap. De delade uppfattningen att konsten skulle utgöra det oförställda uttrycket av en ”inre nödvändighet”.
Popkonsten är en kontrast till expressionismen, även i sin musikaliska dimension. Från Schönbergs och Weberns abstrakta byggen, senare med tolvtonstekniken som metod, blev musiken en del av masskulturen och därmed också av konsten. Legendariskt är Andy Warhols banan-omslag till plattan Velvet Underground and Nico, som naturligtvis finns att se på utställningen.
Samtidigt skaver Velvet Undergrounds musik mot popkonstens kitschiga natur. För med prettopopparen Lou Reed i spetsen var ytan inte det viktigaste, utan uttrycket. Och Velvet undergrounds råa sound blev senare en inspirationskälla för punken. Popkonsten var i symbios med industridesignen och varuestetiken, och där fanns mycket starkare krav på ytfinish. Därför känns västkustpopparna Beach Boys mer popkonstmusik än Velvet Underground. Beach Boys album Pet Sounds inspirerade i hög grad Beatles, bland annat till albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Det omslaget finns självfallet också med på utställningen.
Konst och musik är en intressant kombo. Återkommer till det i kommande bloggar. Till dess kan jag rekommendera Moderna Museets utställning Pop Konst Design.
