Tog en promenad på stan i Stockholm. Regnigt och rått. Tänkte först på Woody Allen, sedan på Chopin. I filmen Midnatt i Paris återkommer författaren Gil hela tiden till att det är en helt annan sak när det regnar i Paris än på andra ställen. I Paris är ett regn helt ok. Jag håller med. Det skulle nog Chopin gjort också, när han satt på Mallorca och frös vintern 1838-39. (Han borde för övrigt haft mössa på sig.)
Hur som helst skrev han några verkligt underbara preludier i det där dragiga klostret han bodde med George Sand. I det med nummer 13 har jag alltid tyckt mig höra Chopins längtan hem till Paris. Skrev om det på Expressens kultursida en gång i tiden.