Anders Eliasson är död. Men hans musikängel lever vidare. Eliasson har ofta kallats solitär. Kanske beror det på själva musiken, men också på hans egen kompromisslöshet och ibland oinställsamma musikestetiska attityd.  Samtidigt var Eliasson oerhört ödmjuk inför ”musikängeln”, som var hans uttryck för musikens storhet i människan och vad den kan göra med oss. Stockholms Konserthus ägnade sin Tonsättarfestival Eliasson 1996.  Det skrev jag om i Expressen (kolla i min blogg). Och här kan du höra hans nordiskt kärva och febrigt intensiva Sinfonia för stråkar.