Berwaldhallens satsning Interplay är spännande. Önskar att jag kunde gå på allt. Bakom det hela står Radiosymfonikerna och orkesterns chefdirigent Daniel Harding. Genom att bjuda in konstnärer, matematiker, filosofer, fysiker, författare och andra vill man fördjupa insikterna om musikens väsen. Bland teman som varit finns ”Musik, biologi och hjärnan” med pianisten och hjärnforskaren Fredrik Ullén, ”Mångfald och klassisk musik” där författaren Candace Allen pratade om den västerländska klassiska musiken i vårt multikulturella samhälle. Matematikern och Oxfordprofessorn Marcus du Sautoy utforskade sambanden mellan musik och matematik.
Inte för att jag på något sätt kan jämföra mig med professor du Sautoy, men jag skrev själv en artikel i Expressen för länge sedan som tangerar ämnet. Den fick en kul rubrik av Nils Schwarts: Musikens jävla ordning. (När jag läser om den nu känns språket kanske lite gammalt för att vara kvällstidningsprosa.)
Den stora pedagogiska förebilden, i alla fall för mig, är Leonard Bernstein. I inledningen till den första av sina föreläsningar ”Norton Lectures” på Harvard 1973 sa han att ”det bästa sättet att få kunskap om något, är att placera det en annan (vetenskaplig) kontext.
Det håller fortfarande, vilket man visar med Interplay. På fredag pratar Daniel Harding själv om musikens inre budskap. ”Vad kan musiken förmedla?” Därefter spelar Radiosymfonikerna under Harding Mozarts tre sista symfonier. En av dem, nr 40 i g-moll, använde för övrigt också Bernstein som exempel i sina föreläsningar.