På en av Moderna Museets stora väggar projiceras 3D-animationer och filmsekvenser till musik från klassiska Kraftwerkalbum. Installationen heter 1 2 3 4 5 6 7 8 och presenterar Kraftwerks åtta studioalbum – Autobahn (1974), Radio-Activity (1975), Trans-Europe Express (1977), The Man-Machine (1978), Computer World (1981), Techno Pop (1986), The Mix (1991), and Tour de France (2003).
I sin nya utställning Dansmaskiner – från Legér till Kraftwerk knyter Moderna Museet samman den banbrytande tyska electronica-gruppen med konstens utveckling under 1900-talets första decennier. Blicken behöver ju inte alltid ha riktningen från då till nu, utan lika gärna nu till då. Helt plötsligt blir andra historiska och konstnärliga kopplingar tydliga.
Med utgångspunkt från Kraftwerks magnifika 3D-installation återupptäcker jag storheten med modernismens konstfilmer från 1900-talets första decennier. Några av dem är en sorts tidiga musikvideor som utforskar rörelser och den energi som genererades av det moderna och industrialiserade storstadslivet. Här visas René Clairs tekniskt framåtblickande film Entr’acte som han gjorde tillsammans med dadaisten Picabia till Erik Saties musik. Och Viking Eggelings Diagonalsymfoni från 1925 som med ett flöde av abstrakta bilder försöker gestalta musikalisk form.
Naturligtvis finns här också Ballet Mécanique som Fernand Legér gjorde tillsammans med Dudley Murphy. Till den dadaistiska filmen gjorde amerikanen George Antheil musik, men den blev längre än filmen och framfördes därför först separat. Partituret är skrivet för mekaniska pianon, xylofoner, elektriska klockor och flygplanspropellrar, som vid en konsert i Paris 1926 hade sådan kraft att både hattar och tupéer blåste av.
De industriella principerna med ordning, rytm och effektivitet som Fernand Léger och många av hans samtida anslöt sig till är giltiga också för Kraftwerk. Linjerna är klara och tydliga, enkelheten och det rationella är viktigt. Kraftwerk var också tidigt ute med att gestalta det moderna resandet genom sina album Autobahn och Trans Europe Express, suggestivt bildsatta i 3D.
Kraftwerk är ett konstprojekt mer än något annat. De rör sig bekvämare i konstvärlden än på den konventionella popscenen. En av gruppens grundare, Ralf Hütter, som personligen är engagerad i installationen i Stockholm, har själv kommenterat relationen människa – maskin:
– Det känns bra att vara en del av maskinen. Det är en befriande känsla. För det första eftersom jag som individ får stå tillbaka. Vi spelar på maskinerna och maskinerna spelar på oss.
För den som missade Kraftwerks 3D-konsert på cirkus i går och inte har möjlighet att gå kväll eller i morgon kan jag upplysa om att de 3D-animationer och filmsekvenser som Kraftwerk presenterar till sin musik på Moderna Museets utställning är samma som publiken får se vid konserterna. Tyvärr går det inte att återge upplevelsen av Kraftwerks installation så bra här, därför ett klipp med Fernand Legérs Ballet Mecanique. Obs att musiken startar först efter ca 30 sekunder.