Hörde pianisten Ivo Pogorelich några gånger på 90-talet. Han förmedlade alltid en nervighet på gränsen till sammanbrott. Salen vibrerade av spänning när han kom in på scenen. I maj 1995 skulle han spela Tavlor på en utställning före paus och Chopins Scherzon efter paus. Det var i Stockholms konserthus. Men han lät inte ens applåderna ebba ut efter ”Tavlorna” förrän han fortsatte med extremt explosiva varianter av Chopinstyckena. Han spelade som i ren desperation. Och det blev ingen paus. Kaffet fick stå och kallna. Men mitt i all nervighet kan Pogorelich också förmedla en sällsam tankfull och innerlig värme. Som i det här intermezzot av Brahms.
Senaste inläggen
- Bo Linde Kapitel 5 – Violinkonserten
- Historien om M – en musiktidnings uppgång och fall
- Anders Hillborg – Aeterna
- Marina Abramović och musiken
- Göteborgs Filmfestival: Körkarlen med musik av Mats Larsson Gothe
- Polarsken i Köln
- Klassiska podden
- Oemotståndligt på The Kitchen – Dichterliebe/Divine Bitches
- Fan – gå och lyssna på Sjostakovitj!
- Musik för en bättre värld
- Paris, Imprudences och Hampus Lindwall
- Svart pedagogik och galna slutsatser
- Riksting om klassisk musik
- Roland Pöntinen och pianots poesi i Berwaldhallen
- Ny musik från Blanche till Marie
- Kammarmusikens klubbar
- Kammarmusiken checkar in på Hesselby Slott
- Gurrelieder and the Schoenberg triangle drama
- Trendspaning – klassisk bildning i tiden
- Extremt underhållande musikhistoria