Ett nyhetsbrev från den franska ensemblen Les Dissonances gör mig redan sugen att dra till Paris igen. Den 19 december gör de en konsert på Cité de la musique med musik av Gérard Grisey och Schubert. En kul kombination. Grisey betraktades som en av de viktigaste franska nutida tonsättarna när han plötsligt gick bort i en hjärtattack 1998. Det är extremt komplex och virtuos musik i Pierre Boulez anda. Men Les Dissonances gör också Schuberts Ofullbordade vilket känns som en helt utsökt kombination.
Nåja, vad är väl konsert i Paris. Jag väntar tills Les Dissonances kommer till Uppsala Konsert & Kongress i mars där de gör tre av Mozarts violinkonserter med ledaren David Grimal som solist. Liksom med det mesta Les Dissonances tar sig för gör de även Mozart på sitt speciella vis.
Den här gången har de tagit fasta på att man ofta använde generalbas när Mozart skrev sina violinkonserter. Det var ett ackompanjemang som utfördes på cembalo och oftast något basinstrument, som exempelvis cello eller gamba. Generalbasen var inte alltid utskriven i partituret utan man förutsatte helt enkelt att någon spelade enligt tidens praxis, eller efter ett särskilt generalbassystem som noterades med siffror.
Eftersom det inte finns någon generalbas till Mozarts violinkonserter har Les Dissonances bett tonsättaren Brice Pauset att komponera en sådan. Det blir alltså Mozart med en annan klangbild än den vi är vana vid. Kanske så som Mozart hade tänk sig att det skulle låta. I alla fall kan han inte ha varit helt främmande för att man kunde lägga till en generalbasstämma.
Det ska bli mycket spännande att höra. Tills dess lite Beethoven, en bit ur sjunde symfonin.
