Under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var New York en stad i förfall. Men hyrorna var låga, lokalerna stora och friheten total. Konstnärer, poeter, författare, filmare, fotografer, musiker och tonsättare tog över de väldiga loftvåningarna och gjorde staden till ett myllrande kulturellt världscentrum.
I det myllret befann sig nu Göteborgsaktuella Philip Glass. I torsdags (30/1) kunde man höra honom i Göteborgs Konserthus tillsammans med Maki Namekawa och Víkingur Ólafsson och när han för första gången i Europa gjorde samtliga etyder för piano. I lördags (1/2) framträdde han dessutom i Scandinavium tillsammans med Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska kör och sin egen ensemble vid ett liveframförande av musiken till filmen Koyaanisqatsi.
I en artikel inför de båda konserterna citerar Martin Nyström i DN Philip Glass som säger att ”en tonsättare utan koll på popmusiken tappar kontakt med världen”.
Philip Glass har alltid haft koll på populärkulturen, men också mycket annat. Han var med och formade experimentscenen The Kitchen i New York där populärkultur, experimentell konst, performance, video, avantgardistisk koreografi sedan starten samsats på samma scener.
I sin bok Just Kids beskriver Patti Smith stämningen i New York. På Chelsea Hotel möter hon Janis Joplin, dramatikern, skådisen och regissören Sam Shepard, Salvador Dali, Jimi Hendrix och beatpoeten Allen Ginsberg. På The Kitchen fanns filmaren Jim Jarmousch och fotografer som Cindy Sherman och Robert Mapplethorpe som genom att utmana invanda mönster förändrade vårt sätt att betrakta bilder.
Philip Glass var en av dem som gjorde det möjligt. Han har den där sällsynta mixen av samtidskänsla, utblick och konstnärlig konsekvens. Det hörs också i hans musik och idag är han världens förmodligen mest kända och spelade nutida kompositörer. För några år sedan besökte han Uppsala Konsert & Kongress och gjorde en konsert tillsammans med den fenomenale violinisten Tim Fain. (Om detta skrev jag en artikel i Uppsala Konsert & Kongress programtidning som du kan läsa här.)
Här ett klipp ur Koyaanisqatsi och ett från The Kitchens 40-årsjubileum som jag visat tidigare här på gpersson.se.
