När Arnold Schönberg komponerade sina Fem stycken för orkester 1909 var det med utgångspunkt från det omedvetnas vilja, förmedlad utan påverkan från medvetandet eller den verkliga världen. Det gick konstnären Kandinsky igång på och skrev några år senare ett brev till Schönberg som blev början på en livslång vänskap. De delade uppfattningen att konsten skulle utgöra det oförställda uttrycket av en ”inre nödvändighet”.