Det finns musik som står emot tidens erosion bättre än annan. Som Vivaldis fyra korta violinkonserter ”De fyra årstiderna” – ”Le quattro stagioni”. Och det är musik som alltid är aktuell. På söndag är Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman solist i Årstiderna tillsammans med ett gäng musiker ur orkestern. Boel Adler kommer dessutom att läsa dikterna som inspirerade Vivaldi att skriva den här musiken. Kanske författade han dem själv. Det är inga poetiska mästerverk, men de ger en bild av Vivaldis föreställningsvärld och vad han ville gestalta i de fyra konserterna. Här finns rader som ”Fåglarna firar med uppsluppen sång, och de porlande bäckarna smeks av vinden.” Eller ”Vårens oväder ryter, och sänker sin skugga över skyn.”
Musiken blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer sedan de komponerades 1723. Våren är kanske den mest kända. Själv gillar jag Vintern, de isande vindarnas tid i Venedig. Man hör hur de virvlar över tomma torg och river upp vågor i bukten. Här finns också en alldeles unik musikalisk skönhet och den korta långsamma satsen hör till det vackraste som skrivits.
Den här musiken har iklätts många skepnader. Till exempel av violinisten George Kentros och elektromusikern Mattias Petersson som i There are no more four seasons försökt återskapa effekten som den här musiken hade på omvärlden när den var ny. Så här låter deras långsamma sats ur Vintern.
I samband med att Anne-Sophie Mutter besökte Uppsala Konsert & Kongress förra hösten skrev jag lite om Årstiderna som man läsa här. Lyssna till hennes tolkning av Vintern. En favorit är Il Giardino Armonico som ger den här snart trehundraåriga barockmusiken en unik lyster och sällsam intensitet. Kolla YouTubeklippet nedan.
Vivaldi kallades för övrigt ”il prete rosso” – ”den röde prästen” – hemma i Venedig på grund av sitt svallande rödblonda hår och att han faktiskt också var präst.
