Antecknat

Tog en promenad på stan i Stockholm. Regnigt och rått. Tänkte först på Woody Allen, sedan på Chopin. I filmen Midnatt i Paris återkommer författaren Gil hela tiden till att det är en helt annan sak när det regnar i Paris än på andra ställen. I Paris är ett regn helt ok. Jag håller med. Det skulle nog Chopin gjort också.

Det är något med vin och musik som hänger ihop. Den franske dirigenten Pierre-André Valade har inspirerats av kopplingen mellan vin och musik och till en konsert med honom och Norrbotten NEO i Stockholms Konserthus skrev jag om det.

Som ung praktiserade jag på Doblinger Musikverlag i Wien en tid, måste ha varit omkring 1984. Förlagshuset låg och ligger fortfarande kvar på Dorotheergasse i centrala Wien. Jag brukade sitta på Café Hawelka alldeles intill förlaget. I huset mitt emot hade Kafka bott. Trots Wiens storlek och grandiosa historia upplevde jag då, under första halvan av 1980-talet, Wien som en provinsstad. Sovstad, sa folk jag träffade, både de som besökte staden i affärer och infödda wienare. Men nu tycks Wien ha fått ny energi.

Östersjöfestival.Berwaldhallen tisdag kväll. På scenen Radiosymfonikerna, Radiokören, S:t Jacobs kammarkör och sångsolister. Programmet: Mahlers tvåa. Inledningens tremolo i fiolerna och de unisona attackerna i basar och celli har en oerhörd laddning. Med skärpa mejslar Daniel Harding ut varje fras, varje linje. Och Radiosymfonikerna ger den monumentala musiken en befriande klarhet.

Esa-Pekka Salonen är utan tvekan en av världens mest framstående musikpersonligheter. Dirigent och briljant tonsättare, men också konstnärlig ledare med förmåga att navigera i konstens och musikens vidsträckta vatten. Vid årets Östersjöfestival presenterar han storslagen romantik med Mahlers 2:a, moderna klassiker som Sjostakovitj och Prokofjev, svenskt och kvinnligt med Alice Tegnér, bland mycket annat.

UNM-festivalen för nyskriven konstmusik av unga tonsättare vill lyfta fram musiken som motstånd och politisk kraft. För att locka personer som vanligtvis inte lyssnar på modern konstmusik vill man vara mer radikal än tidigare, i stället för att bara försöka vara publikfriande.

Flöjtisten och dirigenten Frans Brüggen är död. Som infernaliskt begåvad solist slog han igenom redan på femtiotalet. Men han nöjde sig inte med professors titel och lön från Harvarduniversitetet i USA. Han bildade en egen orkester och dirigerade andra orkestrar över hela världen, alltid med fokus på 1700-talsmusik. Jag hörde honom vid en fantastisk konsert i Stockholms Konserthus.

Stockholm Folk Festival i Hesselby slottspark är i full gång. I går hade festivalen besök av Gävle symfoniorkester som i samband med konserten passade på att ha release för sin nya platta Symphonic Stomp of Sweden.