Johann Sebastian Bach
1685–1750
Goldbergvariationerna (1741)
Speltid ca 66 min
ARIA
Variatio 1
Variatio 2
Variatio 3 Canone all’Unisuono
Variatio 4
Variatio 5
Variatio 6 Canone alla Seconda
Variatio 7 al tempo di Giga
Variatio 8
Variatio 9 Canone alla Terza
Variatio 10 Fughetta
Variatio 11
Variatio 12 Canone alla Quarta
Variatio 13
Variatio 14
Variatio 15 Canone alla Quinta. Andante
Variatio 16 Ouverture
Variatio 17
Variatio 18 Canone alla Sesta
Variatio 19
Variatio 20
Variatio 21 Canone alla Settima
Variatio 22 Alla breve
Variatio 23
Variatio 24 Canone all’Ottava
Variatio 25 Adagio
Variatio 26
Variatio 27 Canone alla Nona
Variatio 28
Variatio 29
Variatio 30 Quodlibet
ARIA
”Klaverövning bestående av en aria med diverse förändringar för cembalo med två manualer.” Så beskrev Johann Sebastian Bach det väldiga variationsverket som vi känner som Goldbergvariationerna. Namnet har det fått efter en ung musiker, Johann Gottlieb Goldberg, som var elev till Bachs son Wilhelm Friedmann. Den unge Goldberg var samtidigt anlitad som cembalist av greve Hermann von Keyserlingk, en bekant till familjen Bach.
Enligt Johann Nikolaus Forkel som 1802 gav ut en biografi över Bach skrevs variationerna på uppdrag av greve Keyserlingk. Han hade problem med sin nattsömn och bad därför Bach att komponera något som Goldberg kunde spela för att få honom att komma till ro. Ändå är det högst osannolikt att Goldberg framförde variationerna. Flera av dem är på gränsen till vad som kan utföras på en cembalo eller ett piano, och Goldberg var bara tolv år när Bach började komponera dem, och fjorton när de kom ut i tryck 1741. Förmodligen var de avsedda att spelas av Wilhelm Friedmann Bach.
Goldbergvariationerna är verkligen unika, på många sätt. De utgör sista delen av Bachs Clavier-Übungen, klaverövningar, en serie om fyra volymer som Bach publicerade under sin livstid. De består av en aria som spelas både i början och slutet, och däremellan trettio variationer. Men variationerna bygger inte på den långsamma arians melankoliska melodi, utan på baslinjen och harmoniföljden. För många är Goldbergvariationerna starkt förknippade med den kultförklarade kanadensiske pianisten Glenn Gould, som med sin legendariska inspelning från 1955 kastade nytt ljus på Bachs musik. Gould tog senare till viss del avstånd från sina ursprungliga tolkningar och gjorde kort före sin död 1982 en nyinspelning.
Idéer om musik under Bachs tid gränsade ofta till teologi. Det handlade framför allt om proportioner, som att olika perfekta talförhållanden ligger till grund för skalans olika intervall. När man betraktade världen sågs det som ett bevis på guds existens. För Bach var musikalisk symmetri och perfekta proportioner en återspegling av världen som guds perfekta skapelse.
I Goldbergvariationerna har han drivit det till sin spets. Antalet takter i arian är 32, lika många som antalet variationer, plus arian i början och slutet. De trettio variationerna kan sedan delas in i två stora grupper med femton variationer vardera. Den sextonde variationen är en grandios fransk uvertyr och inleder den andra delen. Alla variationerna är dessutom indelade i tio mindre grupper med tre variationer i varje som följer ett särskilt mönster: först ett karaktärs- eller genrestycke, därefter en virtuos variation och sedan en kanon.
Sedan blir det ännu mer organiserat. I den första kanonen, variation nr 3, kommer motstämman in på samma tonhöjd. I den andra kanonen, variation nr 6, kommer motstämman på ett tonstegs avstånd från första stämman. För varje kanon ökar sedan avståndet mellan kanonstämmorna med ett tonsteg till variation nr 27 där kanonsvaret kommer in på en nonas avstånd, det vill säga en ton ovanför oktaven. Den trettionde och sista variationen som enligt mönstret borde varit en kanon är i stället helt överraskande en quodlibet (”som det behagar”), där Bach med skämtsam glimt i ögat sammanflätar några kända folkmelodier i en elegant kontrapunkt.
Att kunna höra och dechiffrera de fantasifulla matematiska finesserna i musiken var inte viktigt då, det räckte med vetskapen om att de fanns där. Och det är heller inte viktigt nu, men att någorlunda förstå hur Bach har tänkt, kan ändå ge ytterligare en dimension till den fantastiska musiken.
Víkingur Ólafsson: ”Det är den mest fantastiska och perfekta musikaliska struktur du kan föreställa dig, full av en sorts matematiska innovationer, men det är inte det som gör Goldbergvariationerna tidlösa. Det är att de samtidigt är innerlig musikalisk poesi. Det som gör Bach till Bach, en av historiens allra största konstnärer som skapade en absolut synergi mellan poesi och oantastlig musikalisk struktur. I mina ögon är Goldbergvariationerna historiens främsta pianoverk, i konkurrens med all annan pianomusik. Det är som ett uppslagsverk över hur du kan tänka och drömma vid klaveret, vad du kan uttrycka med pianots 88 tangenter.”
© Göran Persson