Programkommentarer

Programkommentarer

Jag har alltid gillat att både läsa och skriva programkommentarer, eller verkkommentarer som de ofta kallas. När skrevs musiken? Vad var det för läge just då? Låg det några särskilda idéer bakom? Svaren på frågorna kan förhöja lyssnarupplevelsen och ge musiken ytterligare dimensioner. Här har jag samlat över 200 kommentarer jag skrivit för Konserthuset Stockholm/Kungliga Filharmonikerna, Uppsala Konsert & Kongress, Göteborgs symfoniker och Norrbottens kammarorkester.

 

Vasks Lonely Angel

Pēteris Vasks är utan konkurrens Lettlands internationellt mest kända tonsättare. Han har komponerat musik för de flesta besättningar. Efter de tidiga årens avantgardism är hans musik idag andligt upphöjd, ofta bedårande vacker utan att vara trivial.

Verdi: Messa da Requiem

Messa da Requiem är musik med oerhörd laddning där Verdi fritt tolkat mässtexten. Den lågmälda inledningen vibrerar av sorg och övergår i den ursinniga Dies Irae – Vredens dag. I Offertoriet hör vi hela solistensemblen med blidkande vackert böljande linjer före Sanctussatsens avancerade dubbelfuga. Den bedjande Agnus Dei får sin kontrast i Lux Aeterna där alt, tenor och bas lyfter fram textens eviga ljus. Att Verdi var en operakompositör är helt uppenbart, inte minst i den avslutande Libera me – Fräls mig.

Violinsonater av Robert Schumann, Brahms, Franck och Romanser av Clara Schumann

Romantikern Robert Schumanns konstnärliga drivkrafter var lidelsefull kärlek till både litteratur och musik, och hans äktenskap med Clara var intensivt och passionerat och satte djupa spår i många av hans verk. Att han dessutom tidvis led av svåra depressioner gör bilden av den känslosamma och bräckliga konstnären bara starkare. Efter en lång svacka fick Schumann i början av 1850 erbjudandet att bli Musikdirector i Düsseldorf. Nu var allt uppåt igen, men bara för en kort period, allt gick obevekligt mot slutet.

Virtuost – Bach, Liszt och Beethoven

När den unge pianovirtuosen Daniil Trifonov besökte Stockholms Konserthus hösten 2014 hade han med sig ett program med Bach i arrangemang av Liszt, Beethovens mäktiga sonat opus 111 och Liszts extremt krävande Études d’exécution transcendante.

Vivaldi: Årstiderna

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer ända sedan de komponerades 1723.

Walton – Symfoni nr 1 b-moll

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse.

Webern Langsamer Satz för stråkkvartett

Webern var elev till Arnold Schönberg och tog med sin spröda, nästa aforistiska musik tolvtonsmusiken till sin yttersta gräns. Hans tidiga musik är däremot romantisk och har drag av Johannes Brahms. Som den både vackra och dramatiska Langsamer Satz, ”Långsam sats”, för stråkkvartett.

Widmann Oktett för klarinett, fagott, horn, 2 violiner, viola, cello och kontrabas

I klarinettisten, dirigenten och tonsättaren Jörg Widmanns energiska och fantasifulla musik hörs ofta inslag från äldre klassisk musik, och hans Oktett är en ren hyllning till Schuberts monumentala Oktett Oktett i F-dur, op.166.

Widmann Towards Paradise (Labyrinth VI) för trumpet och orkester

I Towards Paradise ger sig trumpetsolisten ut på en resa, ”genom ett spektrum av mentala och tonala zoner, som också innehåller vilda och knaggliga orkesteravgrunder som till slut leder ut i det fria – mot ett utopiskt svävande tillstånd”, som Widmann beskriver det.

Zemlinsky: Stråkkvartett nr 2 opus 15

Zemlinsky är en länk mellan det gamla och det nya. Han lärde känna den gamle Brahms som var en stark supporter för hans musik, för att senare bli lärare åt Arnold Schönberg. Skrevs till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Zimmermann: Trumpetkonsert ”Nobody knows de trouble I see”

Bernd Alois Zimmermanns musik har visat sig besitta en obändig livskraft. Kanske för att han var egensinnig nog att inte ansluta sig helt till den musikaliska modernismens teoretiska eller estetiska lösningar. Inspirerad av dadaisten Kurt Schwitters bilder såg han i stället kreativa stillån och citat som en konstnärlig möjlighet. För många är Zimmermann mest känd för operan Die Soldaten, musik som myllrar av musikaliska stilar och samtidigt är en brinnande kritik av krigets väsen.