Programkommentarer

Programkommentarer

Jag har alltid gillat att både läsa och skriva programkommentarer, eller verkkommentarer som de ofta kallas. När skrevs musiken? Vad var det för läge just då? Låg det några särskilda idéer bakom? Svaren på frågorna kan förhöja lyssnarupplevelsen och ge musiken ytterligare dimensioner. Här har jag samlat över 200 kommentarer jag skrivit för Konserthuset Stockholm/Kungliga Filharmonikerna, Uppsala Konsert & Kongress, Göteborgs symfoniker och Norrbottens kammarorkester.

 

Stenhammar Sonat för violin och piano

Stenhammars violinsonat är svärmiskt fantiserande och skönklingande. I ett brev till sin förläggare och konsertagent Henrik Hennings skriver han sommaren 1900 att den första satsen är så ”bedårande vacker, att ingenting är mig gott nog i fortsättningen”.

Strauss, Hillborg och Brahms i Stockholms Konserthus

De här kommentarerna skrev jag till en konsert 7 november i Stockholms Konserthus. Filharmonikerna leddes av David Zinman som också dirigerade uruppförandet av Hillborgs Cold Heat vid uruppförandet i Berlin 2011.

Strauss, Mozart, Janácek, Dohnányi

Skrev de här verkkommentarerna i samband med en konsert i Stockholms Konserthus, Grünewaldsalen, där medlemmar ur Kungliga Filharmonikerna medverkade.

Stravinsky Apollon musagete

I Stravinskys neoklassiska Apollon musagète hörs tydliga drag från dansant fransk 1600- och 1700-talsmusik. Vid premiären 1928 på Théâtre Sarah-Bernhardt i Paris var kostymerna designade av Coco Chanel, och föreställningen blev en omedelbar succé.

Stravinsky Eldfågeln-svit

Eldfågeln är den första av de tre stora baletter Igor Stravinsky komponerade för Ryska baletten i Paris. Den bygger på en rysk folksaga och hade urpremiär 1910.

Stravinsky: Funeral Song

Det var en världsnyhet när musikforskaren Natalya Braginskaya 2015 bakom en rad med pianon på musikkonservatoriet i Sankt Petersburg hittade instrumentstämmorna till ett försvunnet stycke av Igor Stravinsky – Funeral Song opus 5. Eller Chant funèbre som han själv kallar det i sina intervjuer med Robert Craft.

Stravinsky: Historien om en soldat-svit

Idén till Historien om en soldat fick Stravinsky våren 1917. Kriget hade gjort att de traditionella institutionerna inte fungerade och nu ville han komponera något för en resande teater. ”Det verk jag föreställde mig måste göras för en mindre ensemble, så att det kunde uppföras på en turné i schweiziska byar”.

Stravinsky: Konsert för piano och blåsare

Konsert för piano och blåsare komponerades för att ingå i en serie konserter i Paris som organiserades av dirigenten Sergej Kusevitskij. Stravinsky var själv en mycket skicklig pianist och komponerade konserten för att framföra den själv. Han ville inte, som han berättat i intervjuer, att några ”inkompetenta eller romantiska händer” skulle lägga beslag på den här musiken.

Stravinsky: Petrusjka

Baletten Petrusjka var från början tänkt som en pianokonsert, men Djagilev som Stravinsky hade samarbetat med tidigare i Eldfågeln insåg potentialen som balettmusik. Handlingen förlades till ett ryskt nöjesfält en snöig vinterdag i 1830-talets Sankt Petersburg.

Stravinsky: Våroffer

Konstnärliga nyheter tas inte alltid emot med öppen famn, men när tiden får allt att mogna kan även musik som initialt mött motstånd förvandlas till repertoarverk. En av musikhistoriens mest praktfulla skandaler är premiärföreställningen av baletten Våroffer med musik av Stravinsky.

Tarrodi Zephyros

Andrea Tarrodis starkt personliga, klangsköna och färgskiftande musik har hyllats av både publik och kritiker. Framgångarna är också påtagligt internationella. Hennes musik har framförts i en rad länder, bland annat USA, Tyskland, Österrike, England, Frankrike, alla de nordiska länderna, dessutom i Turkiet, Mexico, Japan, Kina, Australien och Sydafrika. När Kungliga Filharmonikerna gästspelade vid The Proms i Albert Hall i London för några år sedan hade orkestern ett av hennes stycken på programmet och 2018 ägnade Konserthuset Stockholm sin årliga Weendfestival åt hennes musik.

Tema med variationer: Mozart, Schumann, Schubert

Många av musikhistoriens största tonsättare var mycket skickliga improvisatörer. De gillade dessutom att komponera variationssatser och i alle de här tre verken är variationsformen central: Mozart Pianosonat A-dur KV 331, Schumann Symfoniska etyder op 13 och Schubert Pianosonat a-moll op 42.

Tjajkovskij Årstiderna, Bach Italiensk konsert, Chopin 4 scherzon

Den här programkommentaren skrev jag inför en konsert med Lang Lang i Konserthuset Stockholm.

Tjajkovskij Pianokonsert nr 1 b-moll

Med lockande och originella melodier, sin kraftfulla inledning och explosiva virtuositet har Tjajkovskijs pianokonsert i b-moll blivit ett av den klassiska musikens mest omtyckta verk.

Tjajkovskij Rokokovariationer

Tjajkovskijs Rokokovariationer är det närmaste man kan komma en cellokonsert, fast det ändå inte är det. Det är ett omfattande verk som ställer höga krav på solisten, inte minst i vissa passager i mycket höga lägen.

Tjajkovskij Symfoni nr 2 ”Den lillryska”

Att Tjajkovskis andra symfoni ofta kallas ”den lillryska” har sin grund i att vissa av melodierna har sitt ursprung i Ukraina, som under 1800-talet i folkmun gick under benämningen Lilla Ryssland.

Tjajkovskij Symfoni nr 6 ”Pathétique”,

Om det som skulle bli hans sista symfoni skrev Tjajkovskij i ett brev till brodern Anatol i februari 1893: ”Jag är nu helt upptagen av det nya verket och har svårt att slita mig från det. Jag tror att det blir ett av mina bästa verk."

Tjakovskij Violinkonsert

Med sina innerliga och intensiva teman, rytmiska energi och fängslande orkestersats är Tjajkovskijs violinkonsert omistlig i den västerländska konstmusikens kanon.

Tröndle Stråkkvartett nr 2 – Movements from a common ground

Österrikiska Ángela Tröndles vision är att på riktigt kunna beröra andra med sin musik och sin konst. ”Att ta något som finns inom mig själv och föra ut till den yttre världen”, som hon uttrycker det. Hon rör sig med lätthet mellan olika musikaliska fält, som jazz, populärmusik, konstmusik och ljudkonst.

Vasks Lonely Angel

Pēteris Vasks är utan konkurrens Lettlands internationellt mest kända tonsättare. Han har komponerat musik för de flesta besättningar. Efter de tidiga årens avantgardism är hans musik idag andligt upphöjd, ofta bedårande vacker utan att vara trivial.

Verdi: Messa da Requiem

Messa da Requiem är musik med oerhörd laddning där Verdi fritt tolkat mässtexten. Den lågmälda inledningen vibrerar av sorg och övergår i den ursinniga Dies Irae – Vredens dag. I Offertoriet hör vi hela solistensemblen med blidkande vackert böljande linjer före Sanctussatsens avancerade dubbelfuga. Den bedjande Agnus Dei får sin kontrast i Lux Aeterna där alt, tenor och bas lyfter fram textens eviga ljus. Att Verdi var en operakompositör är helt uppenbart, inte minst i den avslutande Libera me – Fräls mig.

Villa-Lobos Fantasia för saxofon och kammarorkester

I den korta saxofonkonserten visar Villa-Lobos sin förmåga att smakfullt integrera ett soloinstrument med den brasilianska ljudvärlden, och samtidigt få allt att naturligt ingå i den klassiska musiktraditionen.

Violinsonater av Robert Schumann, Brahms, Franck och Romanser av Clara Schumann

Romantikern Robert Schumanns konstnärliga drivkrafter var lidelsefull kärlek till både litteratur och musik, och hans äktenskap med Clara var intensivt och passionerat och satte djupa spår i många av hans verk. Att han dessutom tidvis led av svåra depressioner gör bilden av den känslosamma och bräckliga konstnären bara starkare. Efter en lång svacka fick Schumann i början av 1850 erbjudandet att bli Musikdirector i Düsseldorf. Nu var allt uppåt igen, men bara för en kort period, allt gick obevekligt mot slutet.

Virtuost – Bach, Liszt och Beethoven

När den unge pianovirtuosen Daniil Trifonov besökte Stockholms Konserthus hösten 2014 hade han med sig ett program med Bach i arrangemang av Liszt, Beethovens mäktiga sonat opus 111 och Liszts extremt krävande Études d’exécution transcendante.

Vivaldi: Årstiderna

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer ända sedan de komponerades 1723.

Walton – Symfoni nr 1 b-moll

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse.

Webern Langsamer Satz för stråkkvartett

Webern var elev till Arnold Schönberg och tog med sin spröda, nästa aforistiska musik tolvtonsmusiken till sin yttersta gräns. Hans tidiga musik är däremot romantisk och har drag av Johannes Brahms. Som den både vackra och dramatiska Langsamer Satz, ”Långsam sats”, för stråkkvartett.

Widmann Oktett för klarinett, fagott, horn, 2 violiner, viola, cello och kontrabas

I klarinettisten, dirigenten och tonsättaren Jörg Widmanns energiska och fantasifulla musik hörs ofta inslag från äldre klassisk musik, och hans Oktett är en ren hyllning till Schuberts monumentala Oktett Oktett i F-dur, op.166.

Widmann Towards Paradise (Labyrinth VI) för trumpet och orkester

I Towards Paradise ger sig trumpetsolisten ut på en resa, ”genom ett spektrum av mentala och tonala zoner, som också innehåller vilda och knaggliga orkesteravgrunder som till slut leder ut i det fria – mot ett utopiskt svävande tillstånd”, som Widmann beskriver det.

Williams Fairest of Stars

Av Grace Williams stora körverk, sånger och den komiska operan The Parlour, sticker Fairest of Stars för sopran och orkester ut som ett av hennes mest betydande vokalverk.

Zemlinsky: Stråkkvartett nr 2 opus 15

Zemlinsky är en länk mellan det gamla och det nya. Han lärde känna den gamle Brahms som var en stark supporter för hans musik, för att senare bli lärare åt Arnold Schönberg. Skrevs till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Zimmermann: Trumpetkonsert ”Nobody knows de trouble I see”

Bernd Alois Zimmermanns musik har visat sig besitta en obändig livskraft. Kanske för att han var egensinnig nog att inte ansluta sig helt till den musikaliska modernismens teoretiska eller estetiska lösningar. Inspirerad av dadaisten Kurt Schwitters bilder såg han i stället kreativa stillån och citat som en konstnärlig möjlighet. För många är Zimmermann mest känd för operan Die Soldaten, musik som myllrar av musikaliska stilar och samtidigt är en brinnande kritik av krigets väsen.