Johannes Brahms
1833–97

Pianosonat nr 1 C-dur op 1 (1853)

Allegro
Andante
Allegro molto e con fuoco — Più mosso
Allegro con fuoco — Presto non troppo ed agitato

Speltid ca 30 min

Johannes Brahms första pianosonat är i själva verket hans andra. Men han tyckte att den var bättre och ville därför att den skulle få det allra första opusnumret. Han skrev bara tre sonater för piano solo, alla under åren 1852–53, när han alltså var 19–20 år. Från den här perioden och fram till mitten av 1860-talet var en stor del av det han komponerade just pianomusik. Därefter gjorde han ett långt uppehåll och återvände till pianot först i slutet av 1870-talet. Det blev sedan ännu ett uppehåll till 1890-talet då han publicerade sina fyra samlingar opus 116, 117, 118 och 119. Stycken i det mindre formatet men med stark emotionell laddning.

Stark laddning har även den här första pianosonaten, men samtidigt har den en betydligt mer utåtriktad och ungdomlig karaktär. Precis som sin stora förebild Beethoven ville Brahms skapa musik där han kunde briljera med sin egen virtuositet. Han var ju själv en mycket skicklig pianist. Första satsens majestiska inledning har dessutom drag som i högsta grad påminner om Beethovens Hammarklaversonat. Andra satsen är ett tema från en äldre tysk folkmelodi som Brahms utvecklar i tre variationer. Och redan i det här tidiga verket visar Brahms sin exceptionella förmåga att skapa överraskande och intressanta variationer över ett enkelt tema. Tredje satsen är ett kraftfullt scherzo, och den fjärde ett ytterst virtuost och för solisten tekniskt krävande rondo. Intressant är att själva rondo-temat som inleder finalsatsen ändras lite varje gång det upprepas i stället för att som brukligt återkomma i samma skepnad.

När Brahms skickade den här sonaten tillsammans med pianosonaten opus 2 till det berömda förlaget Breitkopf & Härtel bifogade han ett rekommendationsbrev från Robert Schumann som var en av Brahms ivrigaste supportrar.

© Göran Persson