Andrea Tarrodi född 1981

Zephyros (2009)

Speltid ca 11 min

Andrea Tarrodis starkt personliga, klangsköna och färgskiftande musik har hyllats av både publik och kritiker. Framgångarna är också påtagligt internationella. Hennes musik har framförts i en rad länder, bland annat USA, Tyskland, Österrike, England, Frankrike, alla de nordiska länderna, dessutom i Turkiet, Mexico, Japan, Kina, Australien och Sydafrika. När Kungliga Filharmonikerna gästspelade vid The Proms i Albert Hall i London för några år sedan hade orkestern ett av hennes stycken på programmet och 2018 ägnade Konserthuset Stockholm sin årliga Weendfestival åt hennes musik.

Andrea Tarrodi. Foto: Louisa Sundell

Andrea Tarrodi har en väl utarbetad arbetsprocess. Hon ritar först en sorts karta på stora pappersark, en skiss över det som ska hända i musiken. Ofta kryddad med stödord, i slutfasen färglägger hon också skissen.

– Först därefter skriver jag noter. En del gör ju som ett skelett först, men instrumentationen är en så stor del av själva kompositionen för mig så jag skriver allt direkt i notskrivarprogrammet. Till hjälp har jag ett litet klaviatur så jag kan testa saker under arbetets gång.

Bilder är ofta en inspirationskälla för Andrea Tarrodi. Hennes dubbelkonsert för två violiner och stråkorkester bygger exempelvis på Henri Matisses collagemålning Acanthes. Hon har också komponerat kammarmusik efter målningarna i Grünewaldsalen i Konserthuset Stockholm. Zephyros däremot, hennes genombrottsverk som hon vann Uppsala tonsättartävling med, har sin grund i en dikt av Dan Andersson: Sång till Västanvinden. Zephyros var västvindens gud, som enligt den grekiska mytologin blåste Afrodites snäckskal mot Cyperns kust, där hon sedan kunde landstiga.

© Göran Persson