Peter Tjajkovskij
1840–1893
Pianokonsert nr 1 b-moll, 1875
Allegro non troppo e molto maestoso – Allegro con spirito
Andantino simplice – Prestissimo
Allegro con fuoco
Speltid ca 33 minuter
Med lockande och originella melodier, sin kraftfulla inledning och explosiva virtuositet har Tjajkovskijs pianokonsert i b-moll blivit ett av den klassiska musikens mest omtyckta verk. Han skrev den mellan november 1874 och februari 1975, men gjorde två revideringar, den första 1879 och ytterligare en 1888, och det är den som brukar spelas.
Men historien om en av världens stora pianokonserter började inte så bra. Tjajkovskij sökte någon som kunde föra ut hans nya konsert och vände sig till Nikolaj Rubinstein, god vän, dirigent, pianist och grundare av Moskvas Musikkonservatorium. Många ansåg honom vara lika stor pianist som brodern Anton, om än inte lika dynamisk. Men det blev inte som Tjajkovskij tänkt sig.
Mötet när han presterade sin nya konsert för Rubinstein är berömt. I ett brev till sin beskyddare Nadezjda von Meck beskrev Tjajkovskij händelsen: ”Jag spelade tålmodigt konserten till slut; den hälsades med tystnad. Jag steg upp och frågade: ’Vad tyckte ni om den?’ Plötsligt strömmade en flod av ord över Rubinsteins läppar, han blev alltmer högljudd och våldsam för var minut, tills han lät som en vrålande Jupiter. Enligt honom var min konsert inte alls bra; omöjlig att spela, med många gräsliga passager, kompositionen var vulgär, och jag hade stulit en bit här och en där, överallt. Jag blev inte bara förvånad, utan även förolämpad av denna scen.”
Han berättade också att han på Rubinsteins uppmaning att göra om hela konserten hade replikerat: ”Jag ska inte ändra en enda ton!”
Istället vände sig till Hans von Bülow, högt aktad dirigent och pianist som menade att konserten var både ”originell och nobel”. Det var också han uruppförde konserten, långt från Moskvas tjurighet, nämligen i Boston den 25 oktober 1875. Senare kom Nikolaj Rubinstein att helt ändra sin inställning till konserten och blev genom sina många framföranden av den dess allra största ambassadör.
© Göran Persson