Chopin var en viktig källa till inspiration, både för Schumann och Rachmaninov

Det är en konsert laddad med tankfullhet och drömsk passion. ”Jag kan inte skriva för virtuoserna, jag måste prova något annat” är Schumanns egen formulering om musiken.

När Dmitri Sjostakovitj komponerade sin femtonde symfoni, den som skulle bli hans sista, var han redan var mycket sjuk. Det tog honom ändå bara en dryg månad att få den klar, trots att det är ett verk med en speltid på över fyrtio minuter.

Sjostakovitj femte symfoni är en av hans mest spelade. Här finns drag som säkert höll de heroiskt orienterade sovjetpolitikerna på gott humör, men också inslag av inåtvänt vemod, sarkasm och svårtolkad ironi.

Under tre koncentrerade dagar våren 2012 dagar gjorde Brodskykvartetten Sjostakovitj samtliga 15 stråkkvartetter i Uppsala Konsert & Kongress. Läs mina kommentarer om alla kvartetterna.

Alexandr Skrjabin var en gränssprängare av stora mått. Han ville vidga de mentala gränserna och hade en stark dragning till spiritism, teosofi och mysticism. Han var också synestetiker, det vill säga han såg färger när han hörde musik. På hans omfattande verklista finns bland annat tre symfonier, en pianokonsert, symfoniska poem och kammarmusik, däribland över tvåhundra stycken för piano.

Alexandr Skrjabin ville vidga både de musikaliska och mentala gränserna och drogs till spiritism, teosofi och mysticism.

Haven, sjöarna, bäckarna, floderna har alltid varit viktiga inspirationskällor för konstnärer, poeter och kompositörer. Vatten är alltings ursprung, det som ger oss möjlighet att leva. Vatten är också rörelse, precis som musik.

Musiken är rytmiskt elegant och pendlar mellan popinspirerade melodier, medryckande minimalism och dramatiska ackord. Stilar och genrer, gammalt och nytt mixas och får nya dimensioner.

Ethel Smyth var en stark personlighet som stack ut i det viktorianska England. Öppet lesbisk och en av de ledande gestalterna inom suffragettrörelsen som kämpade för kvinnlig rösträtt. Hennes pianotrio är lyriskt romantisk och glödande intensiv.

Titeln And the mother sings… refererar till allas vår moder: vår planet. I partituret står skrivet: "This composition finds inspiration and power from the rich source which is all of our very foundation – Our Mother, Our Planet, Our Earth."

Sonaten har genom seklerna behållit sin position som en av de viktigaste formerna för musik utan ord. Den kan ta sig många olika skepnader och har precis som andra instrumentalformer som symfonier och solokonserter varit i ständig förvandling. Här om tre sonater för cello och piano.

Här låter Stenhammar det nordiska ta plats i musiken på ett annat sätt än tidigare. Både i första satsen och i det dansanta scherzot lyser den svenska folktonen fram. Andra satsen bärs upp av långspunna linjer som kontrasteras mot den högtidliga marschen, medan finalen är en komplex väv av parallella melodiska linjer.

När Wilhelm Stenhammar efter några års pianostudier i Berlin återvände till Sverige i början av 1890-talet hade han sin första pianokonsert med sig hem i bagaget. Ett verk som skulle bli hans stora genombrott.

Stenhammars violinsonat är svärmiskt fantiserande och skönklingande. I ett brev till sin förläggare och konsertagent Henrik Hennings skriver han sommaren 1900 att den första satsen är så ”bedårande vacker, att ingenting är mig gott nog i fortsättningen”.

De här kommentarerna skrev jag till en konsert 7 november i Stockholms Konserthus. Filharmonikerna leddes av David Zinman som också dirigerade uruppförandet av Hillborgs Cold Heat vid uruppförandet i Berlin 2011.

Skrev de här verkkommentarerna i samband med en konsert i Stockholms Konserthus, Grünewaldsalen, där medlemmar ur Kungliga Filharmonikerna medverkade.

I Stravinskys neoklassiska Apollon musagète hörs tydliga drag från dansant fransk 1600- och 1700-talsmusik. Vid premiären 1928 på Théâtre Sarah-Bernhardt i Paris var kostymerna designade av Coco Chanel, och föreställningen blev en omedelbar succé.

Det var en världsnyhet när musikforskaren Natalya Braginskaya 2015 bakom en rad med pianon på musikkonservatoriet i Sankt Petersburg hittade instrumentstämmorna till ett försvunnet stycke av Igor Stravinsky – Funeral Song opus 5. Eller Chant funèbre som han själv kallar det i sina intervjuer med Robert Craft.

Idén till Historien om en soldat fick Stravinsky våren 1917. Kriget hade gjort att de traditionella institutionerna inte fungerade och nu ville han komponera något för en resande teater. ”Det verk jag föreställde mig måste göras för en mindre ensemble, så att det kunde uppföras på en turné i schweiziska byar”.

Konsert för piano och blåsare komponerades för att ingå i en serie konserter i Paris som organiserades av dirigenten Sergej Kusevitskij. Stravinsky var själv en mycket skicklig pianist och komponerade konserten för att framföra den själv. Han ville inte, som han berättat i intervjuer, att några ”inkompetenta eller romantiska händer” skulle lägga beslag på den här musiken.

Baletten Petrusjka var från början tänkt som en pianokonsert, men Djagilev som Stravinsky hade samarbetat med tidigare i Eldfågeln insåg potentialen som balettmusik. Handlingen förlades till ett ryskt nöjesfält en snöig vinterdag i 1830-talets Sankt Petersburg.

Konstnärliga nyheter tas inte alltid emot med öppen famn, men när tiden får allt att mogna kan även musik som initialt mött motstånd förvandlas till repertoarverk. En av musikhistoriens mest praktfulla skandaler är premiärföreställningen av baletten Våroffer med musik av Stravinsky.

Många av musikhistoriens största tonsättare var mycket skickliga improvisatörer. De gillade dessutom att komponera variationssatser och i alle de här tre verken är variationsformen central: Mozart Pianosonat A-dur KV 331, Schumann Symfoniska etyder op 13 och Schubert Pianosonat a-moll op 42.

Den här programkommentaren skrev jag inför en konsert med Lang Lang i Konserthuset Stockholm.

Om det som skulle bli hans sista symfoni skrev Tjajkovskij i ett brev till brodern Anatol i februari 1893: ”Jag är nu helt upptagen av det nya verket och har svårt att slita mig från det. Jag tror att det blir ett av mina bästa verk."

Österrikiska Ángela Tröndles vision är att på riktigt kunna beröra andra med sin musik och sin konst. ”Att ta något som finns inom mig själv och föra ut till den yttre världen”, som hon uttrycker det. Hon rör sig med lätthet mellan olika musikaliska fält, som jazz, populärmusik, konstmusik och ljudkonst.

Pēteris Vasks är utan konkurrens Lettlands internationellt mest kända tonsättare. Han har komponerat musik för de flesta besättningar. Efter de tidiga årens avantgardism är hans musik idag andligt upphöjd, ofta bedårande vacker utan att vara trivial.

Messa da Requiem är musik med oerhörd laddning där Verdi fritt tolkat mässtexten. Den lågmälda inledningen vibrerar av sorg och övergår i den ursinniga Dies Irae – Vredens dag. I Offertoriet hör vi hela solistensemblen med blidkande vackert böljande linjer före Sanctussatsens avancerade dubbelfuga. Den bedjande Agnus Dei får sin kontrast i Lux Aeterna där alt, tenor och bas lyfter fram textens eviga ljus. Att Verdi var en operakompositör är helt uppenbart, inte minst i den avslutande Libera me – Fräls mig.

Romantikern Robert Schumanns konstnärliga drivkrafter var lidelsefull kärlek till både litteratur och musik, och hans äktenskap med Clara var intensivt och passionerat och satte djupa spår i många av hans verk. Att han dessutom tidvis led av svåra depressioner gör bilden av den känslosamma och bräckliga konstnären bara starkare. Efter en lång svacka fick Schumann i början av 1850 erbjudandet att bli Musikdirector i Düsseldorf. Nu var allt uppåt igen, men bara för en kort period, allt gick obevekligt mot slutet.

När den unge pianovirtuosen Daniil Trifonov besökte Stockholms Konserthus hösten 2014 hade han med sig ett program med Bach i arrangemang av Liszt, Beethovens mäktiga sonat opus 111 och Liszts extremt krävande Études d’exécution transcendante.

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer ända sedan de komponerades 1723.

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse.

Webern var elev till Arnold Schönberg och tog med sin spröda, nästa aforistiska musik tolvtonsmusiken till sin yttersta gräns. Hans tidiga musik är däremot romantisk och har drag av Johannes Brahms. Som den både vackra och dramatiska Langsamer Satz, ”Långsam sats”, för stråkkvartett.

I klarinettisten, dirigenten och tonsättaren Jörg Widmanns energiska och fantasifulla musik hörs ofta inslag från äldre klassisk musik, och hans Oktett är en ren hyllning till Schuberts monumentala Oktett Oktett i F-dur, op.166.

I Towards Paradise ger sig trumpetsolisten ut på en resa, ”genom ett spektrum av mentala och tonala zoner, som också innehåller vilda och knaggliga orkesteravgrunder som till slut leder ut i det fria – mot ett utopiskt svävande tillstånd”, som Widmann beskriver det.

Zemlinsky är en länk mellan det gamla och det nya. Han lärde känna den gamle Brahms som var en stark supporter för hans musik, för att senare bli lärare åt Arnold Schönberg. Skrevs till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Bernd Alois Zimmermanns musik har visat sig besitta en obändig livskraft. Kanske för att han var egensinnig nog att inte ansluta sig helt till den musikaliska modernismens teoretiska eller estetiska lösningar. Inspirerad av dadaisten Kurt Schwitters bilder såg han i stället kreativa stillån och citat som en konstnärlig möjlighet. För många är Zimmermann mest känd för operan Die Soldaten, musik som myllrar av musikaliska stilar och samtidigt är en brinnande kritik av krigets väsen.