Klangerna river i mossan. Och i Finkulturhuset. Stad och land, tradition och utveckling. Karin Rehnqvist förenar det primitiva med det sofistikerade, inte som en förutsägbar mix men i tvära vändningar och plötsliga språng. Med Stans kör dirigerade och sjöng hon snuskvisor på högsta artistiska nivå. På hennes efterlängtade CD spelar Stockholmsfilharmonikerna Lamento – Rytmen av en röst och Mellersta Västerbottens kammarorkester Kast.
I det fina och fula, höga och låga förenas hennes musikaliska kännemärken: utlevelse, koncentration och en kärna av folklig tradition. En musik som alltid är noga genomtänkt samtidigt som idéerna kan vara födda i stunden. Eller i duschen där exempelvis grundfragmentet till Kast – ett häftigt intervallhopp – strålades ner till henne genom vattenmunstycket.
Temat till Rytmen av en röst hittade hon, eller rättare sagt improviserade hon fram, uppstigen på ett berg. Hennes första och största succé Davids nimm för två sopraner och mezzo spreds över världen under mitten av 1980-talet. Då gick hon fortfarande kvar på Musikhögskolans kompositionslinje. Trots den avancerade artikulationen och associationerna till baklängessång fanns redan här en tydligt markerad primitiv sensualism. Dessutom en förmåga att – som exempelvis författaren Sven Delblanc ibland i sina böcker – frammana såväl ångande kroppar som mystiska fenomen och ovanliga öden.
Musikaliska berättelser som har något viktigt att säga om oss själva och samtidigt bekräftar vår mångdimensionella förmåga. En klangepik som betonar både det fysiska och det andliga – lust och himmel i samma andetag. ”Rösten är mitt hem, jag utgår alltid ifrån rösten – och andningen”, som hon uttryckte det i Magasinet för klassisk musik för ett par år sedan.
Karin Rehnqvist försöker nå bakom den skyddande fernissa som hindrar verkliga upplevelser och känslor. Att nå tillstånd där sorg är sorg och glädje är glädje. Det gör hon genom att inte enbart gestalta någonting med musikaliska medel utan helt enkelt göra det. Puksånger – lockrop beskriver exempelvis inte en rit utan ä r en rit. Karin Rehnqvists musik är utmanande, vacker, rå och sensuell. Hör den! Göran Persson