Få är de som lyckas övervinna svårigheterna med Mozarts avskalade och okomplicerade pianosonater. Ivo Pogorelich är en av dem. I hans händer förvandlas det enkla nästan barnsliga pianoklirret till adrenalinstinna musikskapelser.  Med den febriga oron i G-dursonaten (K 283), de rastlösa variationerna i A-dursonaten (K 331) och den utflippade fantasin i d-moll (K 397) ger han mig en annan sanning om Mozart. Allvaret sipprar fram mellan kadenserna och det musikaliska ljuset är på samma gång ett mänskligt svart hål. Förmedlat av två egensinniga existenser i samma musikaliska kretslopp – Ivo Pogorelich och Wolfgang Amadeus Mozart.  Göran Persson