Dmitrij Sjostakovitj 1906-75
Symfoni nr 5, 1937
Moderato
Allegretto
Largo
Allegro non troppo
Speltid ca 45 min

Genom hela livet hade Sjostakovitj ett komplicerat förhållande till den politiska makten i hemlandet Ryssland (Sovjetunionen). Han växte upp i S:t Petersburg där hans mamma var pianopedagog och som 13-åring började han studera komposition och piano vid musikkonservatoriet i hemstaden. Examensarbetet blev första symfonin från 1925, som omedelbart gjorde honom berömd.

Då var han bara 19 år men hade redan en tydligt utvecklad personlig stil. Men det var en stil som den politiska makten kom att få problem med. När Josef Stalin tio år senare besökte en föreställning av operan Lady Macbeth från Mtensk (senare omgjord och omdöpt till Katerina Ismajlova) på Bolsjojteatern i Moskva 1936 blev han förfärad. En artikel med rubriken ”Kaos i stället för musik” publicerades anonymt i tidningen Pravda och blev starten på en formlig klappjakt på Sjostakovitj, som fruktade för sitt liv. Han drog därför tillbaka sin redan komponerade fjärde symfoni och presenterade i stället symfoni nr 5 med kommentaren ”En konstnärs svar på rättvis kritik”.

Ingen vet helt säkert, men Sjostakovitj var förmodligen lojal med socialismen men samtidigt kritisk till det som begränsade livsvillkoren för honom som konstnär. Han hade ofta svårt att leva upp till partiets förväntningar och samtidigt vara ärlig mot sina egna konstnärliga visioner. Men han lärde sig att navigera i det politiskt styrda Sovjetiska konstlivet. Och vad som egentligen döljer sig i hans femte symfoni har varit föremål för diskussioner allt sedan dess, för vad han innerst inne tänkte och tyckte är det ingen som riktigt vet. Femte symfonin är en av hans mest spelade, och visst finns här drag som säkert höll de heroiskt orienterade sovjetpolitikerna på gott humör. Men också inslag av inåtvänt vemod, sarkasm och svårtolkad ironi. Sjostakovitj komponerade totalt femton symfonier och är utan tvekan en av 1900-talets största symfoniker.