Gabriel Fauré
1845–1924

Pianokvartett nr 2 (1886)

Allegro molto moderato
Allegro molto
Adagio non troppo
Allegro molto

Speltid ca 36 min

Gabriel Fauré har gjort stort avtryck i det franska musiklivet. Han var en tid organist i Saint-Sulpice-kyrkan i Paris, kapellmästare i Madeleine-kyrkan och under många år professor, sedan omstridd direktör för Pariskonservatoriet. Bland hans elever fanns Maurice Ravel och Nadia Boulanger.

Gabriel Fauré

Faurés musik sträcker sig från lättsam salongsmusik till en musikalisk romantik på väg in i modernismen. Mest känd är han för sitt meditativa rekviem, men också för den stort anlagda skådespelsmusiken Prométhée och operan Pénélope. Hans kammarmusik är omfattande med solosonater, sånger och en rad lysande pianoverk.

Kvartetten i g-moll för piano, violin, viola och cello är hans andra för den här besättningen, som också är den allra vanligaste. Han hade haft stora framgångar med den första från 1879 som bland annat prisbelönades av franska Académie des Beaux-Arts, Akademin för de sköna konsterna.

Kanske ville han bara fortsätta utforska den här besättningen när han komponerade uppföljaren, för han hade ingen beställning eller planerat uruppförande. I breda penseldrag målar han upp allt från drömsk elegans till allvar och melankoli. Formen är traditionellt fyrsatsig i Schumanns och Brahms anda. I det inledande allegrot driver pianostämman kraftfullt på stråkarnas melodiska linjer. Satsen slutar i ett ljust ackord, en skarp kontrast mot andra satsens oroliga atmosfär. Tredje och långsamma satsens vandrande figurer i pianostämman är enligt Fauré själv inspirerade av hans minnen av klockorna i byn Cadirac nära hans barndomshem. Ett ödsligt vemod som förbyts i finalens rusiga passion.

© Göran Persson