Haydn: Symfoni nr 104

Joseph Haydn
1732–1809

Symfoni nr 104 ”London” (1795)

Adagio – Allegro
Andante
Menuetto – Trio: Allegro
Finale: Spiritoso

Speltid ca 28 min

När Joseph Haydns anställning hos Furst Esterházy äntligen upphörde öppnade sig möjligheten att ta andra uppdrag. Snart fick han också ett generöst erbjudande från Johann Peter Salomon, tyskättad violinist och impressario med egen orkester i London. Det var en beställning på tolv symfonier avsedda för Londonpubliken. Förutom ett väl tilltaget arvode fick Haydn ersättning för mat, logi och resor.

Med det nya uppdraget fick Haydn extra energi. Efter 30 år hos Esterházy där den lilla orkestern inte alltid levde upp till Haydns krav blev den större orkestern i London en ny inspirationskälla. I Londonsymfonierna utvecklade och förfinade Haydn sitt orkesterkomponerande och de utgör något av wienklassicismens mest fulländade verk.

Av Haydns imponerande 104 symfonier anses just de sista tolv så kallade Londonsymfonierna vara hans bästa. Han skrev dem i två serier med sex i varje. Symfoni nr 104 är alltså den allra sista och brukar ensam också kallas just Londonsymfonin.

Förmodligen tänkte väl inte Haydn själv att just den symfonin skulle bli hans allra sista, ändå har musiken en känsla av slutgiltighet. Den är majestätisk, stämningsfull, melodiskt balanserad och effektfull. Uruppförandet på Kings Theatre den 4 maj 1795 där Haydn dirigerade enbart egna verk var en stor succé. Tidningarna var lyriska och skrev att symfonin ”överträffade alla hans andra kompositioner”.

Haydn själv var också mycket nöjd. I sin dagbok skrev han att ”alla var mycket nöjda och det var jag också. Jag tjänade 4 000 gulden den här kvällen: något sådant är bara möjligt i England.”

© Göran Persson