Haydn Stråkkvartett g-moll op 20:3 (Hob.III:33 – Nr 26), 1772

I. Allegro con spirito

II. Menuetto: Allegretto

III. Poco Adagio

IV. Allegro molto

Ca 23 minuter

Betydelsen som Joseph Haydn haft på den västerländska konstmusiken kan knappast överskattas. I hans spår gick både Mozart och den tidige Beethoven. Och tillsammans utgjorde de tre vad som brukar kallas Wienklassicisterna. Redan tidigt experimenterade Haydn med form och innehåll och sökte hela tiden nya vägar. I sitt ständiga utforskande av musiken utvecklade han både symfonin och stråkkvartetten. Det blev över hundra symfonier och sextiotre stråkkvartetter. När han vid fyrtio års ålder komponerade de så kallade solkvartetterna opus 20 hade han nära nog fulländat kvartettformen; ett skäl till att han för många är stråkkvartettens fader. De sex kvartetterna som ingår i samlingen fick namnet efter omslaget på den första notutgåvan, som hade en sol på framsidan. Vid den här tiden chefade Haydn över musiken på Esterháza, det stora slottet som prins Nikolaus Eszterházy hade byggt söder om Wien med Versailles och Schönbrunn som förebilder. Men stämningen på slottet var dålig. Folk blev sjuka av de iskalla vindarna och den sumpiga marken som slottet var byggt på. Dessutom hade prinsen förbjudit musikerna att ha familjerna med sig på slottet. Det kunde ibland gå månader mellan gångerna när de fick träffa sina barn och fruar. Som musikchef var Haydn undantagen från regeln, men han påverkades av att det klagades i musikerleden. Det allvar som präglar solkvartetterna, i synnerhet g-mollkvartetten som vi hör här, men även kvartetten i f-moll, är enligt många en återspegling av de känslor som Haydn bar på vid den här tiden.