Joseph Haydn 1732–1809

Stråkkvartett Ess-dur opus 76 nr 6 (1797)

Allegretto – Allegro

Fantasia. Adagio

Menuetto. Presto

Finale. Allegro spirituoso

Speltid ca 25 min

Joseph Haydns betydelse för den västerländska konstmusiken kan knappast överskattas. I hans spår gick både Mozart och den tidige Beethoven, och tillsammans utgjorde de tre vad som brukar kallas Wienklassicisterna. Redan tidigt laborerade Haydn med form och innehåll och sökte hela tiden nya vägar. När han vid 64 års ålder komponerade kvartettsamlingen opus 76 hade han fulländat formen samtidigt som han ville experimentera. Den sjätte och sista i samlingen är både originell och ett under av musikalisk finess.

Här frångår Haydn de vanliga kvartettmönstren och i stället för den traditionella snabba inledningssatsen presenterar han ett tema i ett lite långsammare tempo, allegretto, med variationer. Den fjärde och avslutande variationen är dessutom en fuga, och nu är tempot snabbare, allegro. Andra satsens adagio, som Haydn beskriver som en fantasi, är en labyrint av avancerade tonartsbyten, men också starkt känslosam. Menuettsatsen – presto som betyder mycket snabbt – pekar framåt mot Beethovens senare scherzo-experiment. I mellandelen har Haydn däremot använt sig av den gammaldags benämningen alternativo. Finalen, ett allegro spiritoso, brinner av melodisk och rytmisk kraft.

Ett samtida uttalande om Haydns stråkkvartetter opus 76 är berömt och gjordes av musikhistorikern Charles Burney i ett brev till Haydn efter att kvartetterna publicerats:

”…de är fulla av fyndigheter, eld, god smak och nya effekter, och tycks skrivna, inte av ett sublimt geni som redan skrivit så mycken bra musik, utan av en högt kultiverad talang, som för första gången uttrycker sin glöd”.

© Göran Persson