Antonín Dvorák
1841–1904

Stråkkvartett nr 14 Ass-dur (1895)

Adagio ma non troppo — Allegro appassionato
Molto vivace
Lento e molto cantabile
Allegro non tanto

Antonín Dvorák hade stora internationella framgångar under sin levnad och han krönte sin karriär med att utses till kompositionsprofessor i New York. Där komponerade han sin kända och ofta spelade nionde symfoni Från nya världen och sin tolvte stråkkvartett, Den amerikanska. Kort före återresan till Europa och sitt älskade Böhmen 1895 började han arbetet sin fjortonde och allra sista stråkkvartett.

Antonin Dvorák

Den första tiden efter hemkomsten tillbringade han på lantstället utanför Vysoká i västra Tjeckien. ”Jag fröjdar mig åt den gudomliga naturen – jag bara latar mig och gör inte ett dugg”, skrev han till sin vän Alois Göbl. När han efter ett par månader återupptog komponerandet skrev han en helt ny stråkkvartett, som blev nummer tretton, innan han återupptog arbetet med kvartetten i Ass-dur som skulle bli hans sista. Tillsammans med den föregående kvartetten utgör den också både krönet och slutpunkten på hans kammarmusikskapande. De återstående nio åren av sitt liv komponerade Dvorák bara symfoniska dikter och operor.

I den fjortonde kvartetten har han lämnat alla musikaliska spår av Amerika bakom sig. Nu är han både geografiskt och musikaliskt tillbaka i hembygden, hans ständigt närvarande inspirationskälla. Första satsen inleds med ett allvarligt adagio som ger vika för ett ljust skimrande allegro, medan andra satsen är ett dansant och livligt scherzo. I den upphöjt vackra tredje satsen imiterar instrumenten varandra i fint utmejslade melodiska linjer. Den rytmisk kraftfulla fjärde och sista satsen är en magnifik final inte bara för den här kvartetten utan Dvoráks hela kammarmusikaliska skapande.

© Göran Persson