Frédéric Chopin
1810–49
Scherzo h-moll op 20 (1832)
Speltid ca 8 min
Frédéric Chopin Scherzo b-moll/Dess-dur op 31 (1837)
Speltid ca 10 min
Frédéric Chopin Scherzo ciss-moll op 39 (1839)
Speltid ca 7 min
Frédéric Chopin Scherzo E-dur op 54 (1842)
Speltid ca 11 min
Fredéric Chopin komponerade det första av sina fyra scherzon under det pågående Novemberupproret mot ryska rikets inflytande i Polen. Upproret hade starkt stöd i det polska samhället, men slogs ner av Rysslands kejserliga armé. Chopin som befann sig i Wien påverkades starkt av rapporterna från hemlandet Polen och hans musik fick vid den här tiden också en mörkare klangbotten. Det kan uppfattas som en ironisk grimas att han ändå valde att kalla det här tumultuariska stycket för scherzo, som ju egentligen antyder något skämtsamt.
Frédéric Chopin
Det mest kända av Chopins fyra scherzon är nummer två i b-moll/Dess-dur. Tonarterna är lika dominerande och är så kallade parallelltonarter med samma antal förtecken, därför brukar båda också anges. Robert Schumann liknade det här scherzot vid en dikt av Lord Byron: ”Så fyllt av ömhet, mod, kärlek och förakt”.
När Chopin komponerade det 1837 hade han rotat sig i Paris och tillägnade det en av sina elever, grevinnan Adèle von Fürstenstein. Just vid den tiden hade Chopin och hans älskarinna George Sand börjat planera för den kommande vintern 1838–39, som de skulle tillbringa på Mallorca. Det fina klimatet där skulle lindra både de reumatiska plågor som Sands son Maurice led av och bota Chopins lungtuberkulos. Men vintern i det gamla klostret på Mallorca blev mer lik en mardröm. I stället för lindring tilltog Chopins problem med lungorna, och med sitt sinne för drastisk humor skrev han i ett brev: ”Tre av öns mest respekterade läkare har besökt mig. Den förste luktade
på det jag spottade. Den andre knackade på mig där spottet kom från och den tredje lyssnade när jag spottade. Den förste sa att jag var död, den andre att jag var döende och den tredje att jag kommer att dö.” Vintern på Mallorca var likväl kreativ. Där komponerade han förutom det tredje scherzot också samlingen med 24 preludier.
Några år in på 1840-talet mår Chopin bättre igen. Sjukdomen är under kontroll och han känner sig lycklig. Det fjärde och sista scherzot från 1842 har en lugnare och ljusare grundatmosfär än de tre föregående. Här är det den mogne Chopin vi hör, och han strålar av elegans och finess. Som ofta skickar han i det här scherzot, liksom i det första, en hälsning till hemlandet Polen. I det första är det i form av en melodi till en polsk julvisa. Här är det en av landets traditionella folkmelodier som ligger till grund för det utsökt vackra och för Chopin så typiska långsamma bel canto-avsnittet.
© Göran Persson