Maurice Ravel
1875–1937
Gaspard de la nuit (1908)

Ondine
Le gibet
Scarbo

Speltid ca 21 min

Gaspard de la nuit skrevs 1908 och är berömt för att vara ett av pianoliteraturens tekniskt mest svårbemästrade stycken. Inspirationen hittade Ravel i tre dikter av Aloysius Bertrand, en triptyk av mänskligt mörker och fruktan. Dikterna gick helt i linje med Ravels förkärlek för sagor och makabra historier i Edgar Allan Poes anda.

Bertrands dikter kom ut 1835 och den en första, Ondine, handlar om en olyckligt förälskad sjöjungfru, och man kan höra vattnet som pärlande tondraperier medan sjöjungfrun sjunger förföriskt för att locka mannen ned i djupet, dit hon själv återvänder, övergiven med en blandning av skratt och gråt. I Le Gibet syns en man utanför en gammal stad, dinglande i en galge, belyst av den sjunkande solen. Ur fjärran hörs en envetet upprepad klockklang. I sista satsen hör vi Scarbo, en kringflackande spöklik varelse som i den mörka natten skrämmer betraktaren.