Felix Mendelssohn-Bartholdy
1809–1847

Hebriderna (1830, rev 1832)

Speltid ca 10 min

När några av tidens mest framstående musiker hade förklarat för Felix Mendelssohn-Bartholdys far, som var en mycket förmögen bankir, att pojken var ett musikaliskt geni sparades ingenting på den unge Felix möjligheter till utveckling. Förutom studier för tonsättaren och pianovirtuosen Ignaz Moscheles pluggade han konst, litteratur, språk och filosofi. Eftersom han visade sig vara högpresterande antogs han vid Humboldtuniversitetet i Berlin där han studerade för den inflytelserike filosofen Hegel.

En självklarhet var också att göra en rejäl bildningsresa, och 1829 tog Mendelssohn sikte på Skottland. Intrycken av de skotska högländernas vackert vilda natur resulterade långt senare i tredje symfonin, som också kallas den skotska. Men det som påverkade honom starkast var ett besök i Fingals grotta på ön Staffa i ögruppen Hebriderna utanför Skottlands västra kust. I den väldiga grottan som bara går att nå från havet ekar vågbruset.

Mendelssohn skrev hem till systern Fanny: ”För att ni ska förstå vilket ovanligt intryck Hebriderna har gjort på mig, sänder jag med det bifogade, som dykt upp i mitt sinne under besöket här.” Det var en skiss över de första tio takterna i det som skulle bli den fristående uvertyren Hebriderna. Den första versionen blev klar i december 1830 och hette då Die einsame Insel (Den ensamma ön). Men Mendelssohn var inte nöjd, för i mellanpartiet saknades, tyckte han, förnimmelsen av ”tran, måsar och kabeljo”. Men två år senare fick den här melodiskt böljande och fantasifulla uvertyren sin slutgiltiga form och namnet ändrades till Hebriderna.