Francis Poulenc 1899–1963

Sinfonietta (1947)

Allegro con fuoco
Molto vivace
Andante cantabile
Très vite et très gai

Francis Poulenc skrev aldrig någon symfoni, men det vi får höra här skulle faktiskt kunna beskrivas som en sådan. Att han valde det mindre uppfordrande Sinfonietta har inte så mycket med formatet att göra, det rör sig faktiskt om ett verk med fyra satser och snudd på trettio minuters speltid, utan snarare musikens opretentiösa och ljusa karaktär.

Första satsen virvlar igång med ett något barskt tema som kastas snabbt mellan de olika instrumenten, men snart förvandlas allt till en idyllisk lek med ljusa lätta stråk, svärmiska klanger och lyriska melodier. Poulenc var medlem i den franska tonsättargruppen Les Six – De sex – som ville göra upp med impressionismen och senromantiken. I stället lånar Poulenc här stildrag från Mozart och även lite Tjajkovskij. Andra satsen, scherzo, är den mest sorglösa, men i den följande långsamma satsen har Poulenc lagt in ett stråk av eftertänksam melankoli. Sista satsen är mycket lekfull och även om här finns inslag av neo-klassicism går associationerna gärna till en uppsluppen varieté.