Wolfgang Amadeus Mozart
1756–1791

Divertimento D-dur K 136 (1772)

Allegro

Andante

Presto

Speltid ca 13 min

I början av 1770-talet reste Mozart tillsammans med sin far Leopold vid flera tillfällen till Italien. Idén var att han skulle söka anställning utanför Salzburg där han fortfarande bodde. Det lyckades inte, men han tog starka intryck av den italienska kulturen och av operan i Milano fick han fick en beställning som blev operan Lucio Silla (K 135). När han 1772 återvände till Milano för att träffa ensemblen och möjligen också specialskriva några arior efter sångarnas olika förutsättningar, hade han med sig tre nya kompositioner.

I handskriften av de tre nya styckena står det Divertimento. Ordet kommer från italienskan och betyder förströelse, tidsfördriv. Det som vållat Mozartforskarna huvudbry är att det inte är Mozart själv som skrivit in det i partituret, handstilen är någon annans. Oklart är det också om han tänkte sig att de skulle framföras med en musiker i respektive stämma, eller om det egentligen rör sig om tresatsiga stråksymfonier. Något som talar för det senare är att de saknar menuetter, vilket var vanligt förekommande i ett divertimento. Här är det i stället två snabba satser som omger en långsam mittensats.

Oavsett vilket kvalar musiken in som underhållande divertimento. Särskilt de snabba yttersatserna i det här divertimentot i D-dur, som var det första av de tre, flödar av Mozarts melodiska charm och ungdomligt intensiva energi; han var bara sexton år när han skrev det.