Wolfgang Amadeus Mozart
1756–91

Pianokonsert nr 25 (1786)

Allegro maestoso
Andante
Allegretto

30 min

Mozarts eleganta och omfångsrika pianokonsert nr 25, av många ansedd som en av hans allra bästa, är den sista av de tolv stora pianokonserterna han skrev åren 1784 till 1786.
Det var en hektisk tid för Mozart. Han organiserade omfattande konsertserier, ”akademier” som han kallade dem, vilka lockade Wiens överklass, komponerade i ett rasande tempo och tog emot en ström av elever i den rymliga men oftast ostädade våningen på Domgasse 5 i centrala Wien. Han var en av stadens kändisar och deltog i mängder av sociala aktiviteter tillsammans med hustrun Constanze.

En av de personer paret Mozart lärt känna i Wien var Johann Thomas von Trattner, ledande musikförläggare, nothandlare och återförsäljare. Han hade låtit bygga ett magnifikt hus i centrala Wien (numera tyvärr rivet), Trattnerhof, där paret Mozart också bodde en kort period innan de flyttade in på Domgasse.

Inför julen 1786 planerade Mozart ännu en konsertserie men i stället för att hyra pampiga Burgtheater som han gjort vid de flesta av de tidigare akademierna valde han kasinot som var inrymt Trattnerhof, och troligen uruppfördes hans pianokonsert nr 25 där den 5 femte december med Mozart själv som solist. Kort därefter reste han till Prag för att dirigera en föreställning av Figaros bröllop och uruppförandet av sin symfoni nr 38, som också kallas Prag-symfonin, som han skrivit färdig i samma veva som pianokonserten.

Och det finns drag av både symfoni och opera i den här pianokonserten. Första satsen är storslaget grandios med dramatiska skiftningar mellan dur och moll, andra satsen är ett lättsamt andante där träblåsarna finstämt backar upp solostämman. I den kraftfulla finalen sveper då och då mörka stråk in och lägger ett dramatiskt skimmer över den annars ljusa atmosfären.